Brev från Filippinerna nr 10

Stiftelsen ESULs Vänner, juni 2003


Foto, gatubild från Antipolo med ett litet försäljningsbord

Gatustånd i Antipolo





 
 
I detta nummer:

Besök på dagcentren
Anna-Evas och Evas besök i Skellefteå och Kramfors

Mer om mikrokreditprojekten
Ett möte med BTA-gruppen i Pandacan
Ett möte med IDPO

Tillverkning av örtmediciner
Söndagmorgon i Quezon Memorial Circle

Filippinskt hantverk

Stiftelsen ESUL

Teckning av halsband från Mindanao


Brev från Filippierna juni 2003, nr 10
Utgiven av Stiftelsen ESULs Vänner (Vänföreningen till Stiftelsen ESUL - Emmmaus Sundsvall-Luleås biståndsfond)

Styrelsen: Eva Karlberg, Gunilla Nilsson och Anna Jansson
Layout: Anna Jansson. Teckningar: Eva Karlberg. Foto: Anna-Eva Kärrman.
Adress: Stiftelsen ESULS Vänner c/o Gunilla Nilsson Gävlegatan 8, 4tr. 113 30 Stockholm
E-post: emmaiter@esul.org

Bli medlem i Stiftelsen ESULs Vänner 50 kr/år. Kontakta någon i Styrelsen.
Läs mer om Stiftelsen ESUL och om ESULs Vänner på hemsidan www.esul.org
 



 

Anna-Evas och Evas besök i Skellefteå

och Kramfors den 8 och 9 oktober 2002

av Anna-Eva Kärrman



Tisdagen den 8 oktober 2002 besökte Eva Karlberg och Anna-Eva Kärrman Pelarens Aktivitetshus i Skellefteå. Eva är ESULs f.d. biståndsarbetare i Filippinerna. Anna-Eva är Stiftelsen ESULs förvaltare.

Pelarens Aktivitetshus , f.d. Moröbacke dagcenter, började sin verksamhet 1992 men har sedan mitten av november 2001 varit i de nya fina lokalerna centralt i Skellefteå.
   De s.k. brukarna - de förståndshandikappade - är tolv st, varav fem ingår i Emmausgruppen. Sex brukare är med i Cafégruppen och en brukare hjälper till i köket. Marita, Maria, Ulla och Susanne jobbar på Aktivitetshuset. Maria och Marita har jobbat med sedan starten och vi träffar dem för en liten intervju.

Hur började man sin verksamhet ?
Allt började med en grupp entusiaster. Dramapedagogen Eva Bygdén på Pelaren m.fl. började planera för att starta ett kooperativt dagcenter med namnet Urafiki. Personalkooperativet skulle arbeta med förståndshandikappade genom klädinsamlingar mm.
- Emmaustanken fanns med från början, säger Maria.
- Tanken var att de förståndshandikappade inte bara skulle ta emot hjälp utan få vara en hjälp för andra. Verksamheten var planerad, lokal var klart och t.o.m. utrustning som sorteringsvagnar var inköpt. Men man föll på målsnöret. Istället blev det landstinget som tog över hela konceptet, berättar Maria och Marita.
Så länge Emmaus Luleå var verksamt hade man täta kontakter med dem. Gösta kom och hämtade sorterade kläder och ibland gjorde man själv resan till Luleå. Man plockade då bussen full med klädsäckar och så många brukare som fick plats och åkte iväg.

Nu har man alltså flyttat verksamheten till mindre lokaler, med mindre förrådsutrymmen och i två plan, vilket ses som nackdelar. Trots det säger Maria:
- Vi har nystartat här men har ändå mycket fler besökare i de här lokalerna. Måndagar, onsdagar och torsdagar är loppis (Emmaboden) öppen mellan kl. 12.30 - 14.30. Här har brukarna en mångfald arbetsuppgifter och kontakter med samhället utanför.
   De berättar om de olika arbetsuppgifterna. Man väljer ut ett bostadsområde där man ska samla in kläder, filtar, skor, leksaker och prylar mm. Det trycks upp broschyrer, de ska vikas, stämplas med insamlingsdatumet och slutligen delas ut. Detta ger variation i uppgifterna och alla kan hitta någon uppgift man kan vara duktig på. Att sortera och paketera är andra uppgifter där det blir konkret att man hjälper andra.
- Nu blir de glada i Afrika, säger en av brukarna ofta vid sorteringen, avslutar Maria och Marita.
 


* * *


Dagen efter, onsdagen den 9 oktober 2002, besökte vi Limsta Dagcenter i Kramfors.
Vi genomför också här vårt program där vi visar diabilder, berättar om folket och vårt stöd i Filippinerna och Eva dansar sina glada självskapade filippin-danser. Flera av arbetstagarna som de förståndshandikappade kallas i Kramfors, kliver upp och dansar med stor inlevelse tillsammans med Eva.

Vi sätter oss senare ner med Christina som arbetat länge på dagcentrat.

Hur började ni med ert stöd till Emmaus och Stiftelsen ESUL?
Christina berättar hur hon 1991 läste en artikel i tidningen Kommunalarbetaren om ett dagcenter i Lysekil som hade en liknande verksamhet som den Kramfors har idag. Tidigare hade man på Limsta vävning för de förståndshandikappade. Detta gav mest arbete till de anställda. Uppgifterna var för svåra för arbetstagarna och de behövde hela tiden hjälp, samtidigt som det inte stimulerade arbetstagarna utan de ägnade istället tid åt att reta varandra vid vävstolarna.

Hon ringde upp dem i Lysekil, som berättade hur de tagit kontakt med Emmaus Björkå. Så Christina ringde Emmaus Sundsvall. Samarbetet slöts och de började samla in kläder som via Emmaus Sundsvall skickades till Angola i Afrika.
- Vi skrev blad och delade ut, då hade vi en buss så vi också kunde åka och hämta, berättar Christina. 1994 öppnade man Filippaboden och började då också sälja kläder och skor i sin andrahandsbutik. Den har idag öppet måndagar, torsdagar och fredagar.
   Under de åren som man har varit igång har man genom Loppis skänkt 239 000 kronor till bistånd genom Emmaus Sundsvall-Luleå/Stiftelsen ESUL berättar Janne som jobbar som personlig assistent.

Vilka fördelar är det att arbeta såhär?
- Kläder det är bra det, brukar en av arbetstagarna säga.
- Äntligen måndag så man får jobba, brukar Urban, en annan av arbetstagarna säga.
- De verkligen älskar jobbet, berättar Christina. Det ger gemenskap och alla är med på det. Det är spännande varje gång man öppnar en säck eller påse med skänkta kläder. Det är alltid något nytt och man kan prata om färger och mönster, fortsätter Christina. Arbetsuppgifterna har de valt själva. Carolina och Lisa arbetar mest i affären och Lennart håller på med skorna. Medan de andra jobbar med klädsorteringen.
- I början var det svårt att knäppa knappar men nu går det i en väldig fart, berättar Christina. Genom detta arbete får de också kontakt med andra människor, de blir mer sociala.
- Många som kommer hit blir förvånade och uppskattar det som sker här, avslutar Christina.
 



 

Ett möte med BTA-gruppen i Pandacan

den 2 januari 2003 av Eva Karlberg



På årets andra dag åker Jun och jag till BTA i Pandacan. Vi hoppar av jeepneyn vid ändhållplatsen. Vid trottoaren står "honungs"-Jovita och Cecille. Genom de trånga gångarna bland husen i detta fattigkvarter letar vi oss fram till ett inomhus prydligt men litet hem. Det är Jovitas ena dotter med familj som bor här. Dottern har arbetat utomlands som sjuksköterska, och man kan se att interiören är lite påkostad.

Vi slår oss ner med några av medlemmarn i BTA. Jun har kallat till ett möte för att diskutera varför inte hela ESULs lån har återbetalats. En av hakarna har varit medlemmen Emma. Hon är skyldig 3.450 pesos. Hon har inte gjort en enda avbetalning. På "filippinskt" vis har de andra medlemmarna inte kört med "raka rör" och i tid meddelat ESUL om problemet. Dock säger Jovita att hon försökt nå Jun per telefon flera gånger. Men det var först på senare tid. De inser sitt misstag. Gruppen har dock träffats och diskuterat problemet.

Det är inte första gången det hänt med BTA. I första omgången var det Bella som felade. Nu säger hon under mötets gång, att hon fick sig en lärdom. Hon insåg, att det var kamraterna som hon "satte på pottan" genom att inte betala i tid då.
   Den 16 september 2002 fick BTA den andra rondans pengar från ESUL. De väntade en vecka med att börja betala av. Det var OK.  Jovita håller i bankboken. Det är hon som sätter in pengarna en gång i veckan på banken. Men Emma har således ej betalat något. Till en början hade Malu varit ansvarig för insättningen, men hon misskötte pengarna. Hon uteslöts från kollektivet. Anita fick inte vara med om andra rondan – hon har ej heller betalat in sin ränta som hon är skyldig.
Nu diskuterar Jovita, Cecille, Bella, Mercy, Adela och Lolit - senare kommer Rose - om hur de ska lyckas få Emma att betala. Drivkraften är att de vill få låna pengar för en tredje ronda, och det får de inte om alla pengarna är återbetalda till ESUL.

De har ett förslag: de återstående medlemmarna (8 stycken i den här omgången) vill ställa upp för Emma. De har erfarenhet av hur de hjälpte Bella. De kommer att avbetala 50 pesos/person extra varje vecka för att få ihop de 3450 pesos som Emma är skyldig. Sedan måste Emma börja betala tillbaka till sina kamrater. Viktigt att det är kamraterna som lånar ut - det blir mer en personlig skyldighet då.
   I slutet av mötet kommer så Emma - efter att en av medlemmarna sökt upp henne hemma. Ja, det stämmer att hon inte har någon affärsrörelse längre. Ja, hon sålde Avon-tvålar förut, men inte längre. Hon ser klart skyldig ut. Hon accepterar tacksamt kamraternas erbjudande. Dock kan hon inte låna några mer pengar av ESUL-lånet eftersom hon inte faller under rätt kriterium - ingen affärsrörelse.

Mötet fortsätter efter att Emma går efter en stund.
1)De beslutar att de ska ordna upp bokföringssystemet.
2) Vidare måste Emma betala tillbaka pengarna inom nästa ronda.

Krav från Jun att det alltid ska finnas fotostatkopior på bankbokens totalsumma, så att man klart och tydligt kan kontrollera att reglerna följs, dvs avbetalningarna. Bankboken står nu i personliga namn, och förslag kom från mig att det måste finnas ett papper, där det står att bankboken tillhör organisationen BTA. Annars kan de två firmatecknarna springa iväg med pengarna.

Jun och jag gör en liten runda bland husen. Jag tar kort på interiörer. Bella har nu en framgångsrik carinderia , matservering, utanför på gatan där jeepneyn vänder. Många från fabrikerna i närheten kommer dit och äter lunch och middag. Bella går upp kl. 4 på morgonen och lagar mat. Jovita har utökat med att sälja ris och blöjor. Mona-Lisa som sålde olika dricka m.m. har flyttat tillbaka till provinsen med sin make. Hon var mycket riktigt med barn, när Carina och Anna-Eva besökte BTA förra året i januari. Adela samlar flaskor. Cecille har en sarisari store (liten diversehandel) nu istället för läskedrycker.

Summan av kardemumman: Även om man utifrån, med västerländska ögon sett,  tycker att de inte agerat rakt gentemot ESUL, så måste man säga att  det de nu går igenom är en utvecklingsprocess. Det kanske är naivt att tro att allt ska kunna klaras utan misstag. De lär sig av misstagen.
   Bella, exempelvis, vill gärna vara den som berättar hur det kändes att inte betala tillbaka det lån som hon undertecknat att hon skulle betala. Hon säger detta i samband med att Jun presenterar, att det planeras ett seminarium med representanter för alla de som lånat ESUL-pengar. Utbyte av erfarenheter. Det är tydligt, att Bella känner drivkraften att hon vill att det hela ska fungera.
   Ja, alla deltagarna i BTA är mycket positiva till ett seminarium. De är också mycket måna om att få låna för en tredje ronda. Jun informerar, att han vill diskutera med resten av ESUL-styrelsen om man ska godkänna det eller ej.

vid pennan
eva
P.S. Efter detta möte har intressant utveckling skett under våren. Mer om det i nästa nummer av BfF .
 
 

Teckning av halsband från Mindanao







 

Ett möte med IDPO

(Ilang-ilang-dapo Parents organization)

den 14 december 2002



Bakgrund (text från BfF nr 9):
ESUL lånade ut 30.000 pesos i mars 2002. Första rundan omfattade 10 deltagare. Alla lyckades betala i tid. Pengarna växte till 34.000 pesos, som de redan har använt att låna ut igen - nu till 11 deltagare. För närvarande uppgår de pengar som IDPO lånat ut (inkl. andra vändan) till 64.000 pesos.

Gruppen består nu (i december) av 12 medlemmar.
   Klockan halv 2 prick som avtalat dök Vicky upp hemma hos Juns mamma i Pandacan. Hon berättade, att det var problem att hitta en mötesplats. Dessutom informerade hon att Minda, som är insamlare var bortrest i Baguio. Jun och Vicky kom överens om att hon skulle ta jeep tillbaka till Ilang-ilang och diskutera med de andra var mötet skulle vara.

Jun och jag tog jeepney till Ilang-ilang, där vi möttes av Vicky. Mötet skulle kunna vara i barangay hall - men när vi väl kom dit var det upptaget av en mindre rättegång. Doris stod och väntade utanför, och hon visade oss vägen genom de slingriga metersbreda, cementerade gångarna hem till Yoli, där mötet skulle hållas istället.

Gytter/myller av gångar - olika kvalitet på husen i detta stadsfattigområde. En del ruckliga trähus av säkert överblivet trä - en del hus i "ytong"block. Vad skulle hända här, om det börjar brinna? Det förekommer ofta bränder i stadsfattigkvarter/slum. Brandbilar kommer inte fram på de metersbreda gångarna. Byggnaderna ligger för tätt.

Hemma hos Yoli.
Jag förvånar mig alltid, när jag kliver in i ett fattigakvarter, att det verkar finnas en ordning i gyttret, och det ofta ser så välordnat/prydligt ut inomhus trots att det är så fattigt.
   Yolis lägenhet är inte stor. Finns inget fönster i "stora rummet", ljus kommer in via myggnätsförsedda dörren. Jag förvånas också över att det får rum en 3-sitssoffa och 2 fåtöljer, ett större matbord med stolar, rejäl kakelförsedd diskbänk, skrivbord där dottern har läxböcker och där hon under mötets gång sitter och broderar på en korsstygnsduk.

Yoli har tidigare arbetat för Telefunken, men de har sagt upp alla fast anställda och valt (som så många företag i Filippinerna) att anställa folk på korta kontrakt. Dessa kontrakt är inte längre än 5 månader. På så sätt kan företaget slippa betala sociala förmåner. Osäkert för arbetarna, men i arbetslöshetens Filippinerna finns alltid en kö med folk, som är beredda att arbeta för sämre villkor. Yoli fick avgångsvederlag. Hon är cirka 50 år. Har barn och barnbarn. Hon har en liten affärsrörelse - säljer gardiner. Hennes planer är att kanske själv tillverka dem.

Strax har rummet fyllts upp. Jun och jag - representanter för Stiftelsen ESUL samt ESULs Vänner - samt Vicky, Yoli, Doris, Eddie och Gadi. De andra kommer in under mötets gång. Det här är ett möte för att följa upp, vad som har hänt under den andra rundans utlåning. Flera saker som handlar om hur pengarna och betalningarna handhas kommer att tas upp.

Sorgebarn? Lärorik erfarenhet.
Jun beskriver mikrokreditprojektet med Ilang-ilang som sorgebarn. Förväntningarna var stora, när vi mötte dem förra året i november. De verkade så organiserade. Man fick ett solitt intryck. Som Jun skrev i BfF 9: "IDPO ger intryck av att vara en ganska erfaren, väl organiserad och funktionerande grupp med gräsrotsserviceinriktade värderingar."
- "Ni är den svåraste gruppen - trodde från början den lättaste", säger Jun nu.
Projektet med mikrokrediter visar sig vara en mycket lärorik erfarenhet för dem - det har inte alls gått som smort med det.

Innan projektet startade kom man överens om ett avtal med ESUL. Alla låntagare har ett exemplar av det. Pengar har samlats in varje vecka. Minda har varit ansvarig för ena gruppen - som består av 4 personer (Minda, Adela, Gladys samt Eddie). Ding har samlat in de avbetalade pengarna i den andra gruppen (Vicky, Ding, Doris, Richelle, Gadi, Lina).
   Det var i Dings grupp, som problemet uppstod först. Det hände, när Dings make drabbades av stroke. Sjukhusvistelse och mediciner kostar mycket i Filippinerna. Det största felet Ding gjorde, var att utan att fråga använda de pengar hon hade samlat in från de övriga låntagarna. Efter detta flyttades insamlingsuppgiften över till Vicky.

Den grupp där Ding är med i har diskuterat, hur de skulle gå vidare i andra vändan av lån. Man beslutade, att Ding skulle få vara med. Hon skulle inte få nytt lån, utan hon skulle istället betala av de pengar som hon är skyldig gruppen och ESUL - inklusive ränta för hela perioden. Maken väntar på att få ut pengar från SSS (en institution liknande Försäkringskassan).
Även i den andra gruppen verkar det finnas problem. Insamlaren Minda är ofta på resande fot. Nära släktingar är sjuka och behöver hjälp. Troligen kommer Mindas uppgift att överföras till någon annan.

Vicky är en kvinna runt 50 år. Mager. Troligen undernärd som barn, vilket ofta hänger med genom livet. Hon är mor till 6 barn. Hennes hem är på cirka 20 kvadratmeter - och där bor för närvarande 7 personer!! "Mitt yngsta barn, dottern Shirley, har första gradens undernäring", berättar Vicky. IDPO kollar regelbundet vikt och längd. De får hjälp att ge tilläggskost samt vitaminer. "Du är också undernärd, Vicky", säger jag och mäter med handen runt hennes överarm.

Mötet som förs på tagalog börjar med att Jun försöker sammanfatta sina intryck samt fråga ut låntagarna, om hur de ser på den senaste utvecklingen. Man är inne på andra ronden - som en boxningsmatch. Låntagarna berättar en efter en om de eventuella problemen.
   Vicky börjar. Hon har inte haft några direkta problem att betala av sitt lån och räntan. Doris däremot har haft problem. Hon säljer tocinokorv , som hon tillverkar själv. Hennes make var nära att arresteras, när man gjorde en zoning , dvs elbolaget kollade vilka som illegalt kopplat in sig på elnätet. Det är mycket vanligt med tjuvkopplingar. Samtidigt som detta hände gick den taxi som maken kör sönder. Han äger den inte. Det blev ett direkt avbräck i inkomst för familjen. Hon har inte kunnat arbeta med sin rörelse så mycket pga av att elektriciteten stängdes av. Doris ber om uppskov av betalningen. Hon är skyldig 1800 pesos - lån plus ränta. Taxin har lagats och maken har börjat köra igen.
   Under diskussionen med Doris framkommer, att det är bara insamlaren som för anteckning om avbetalningarna. Doris hade en egen anteckningsbok i början, men Ding menade, att det inte behövdes. Vicky har alltid fört egen anteckningsbok. Hon vill att de andra också ska ha. Jun som representant för ESUL säger, att man kommer inte sätta igång med nästa ronda förrän alla har anteckningsböcker. Efter diskussion beslöts det nu, att alla låntagare skulle föra egna anteckningar samt få påskrivet av insamlaren när de lämnar över pengar till densamma.
   Hittills har de betalat av en gång i veckan. Ibland har det systemet fungerat, ibland har det inte fungerat. Ibland har de betalat dubbelt, när det inte kunde betala veckan före.

Diskussionen är mycket öppen. Jag framför, att det är bättre att säga till meddetsamma, om det uppstår problem. Och att gruppen tillsammans med ESUL kan lösa problemen. Exemplena med Ding och Doris hade kanske kunnat lösas på ett tidigare stadium. Jun berättar, att gruppen i Paco har straffsystem. Om man inte lyckas betala i tid, så går avbetalningen till en gemensam fond istället för till den enskilda låntagarens tvångsspararkonto.

Har alla lyckats betala inom 100 dagar? Ja, alla utom Doris.  Jun vill ha kopia på bankboken för att se hur insättningarna på banken skötts. "Problemet är om inte fonden växer, för att folk inte betalar i tid. Det påverkar utlåningen." "Vad gör vi nu med Doris´ problem? Ska vi vänta på Doris?" Doris har lovat, att betala dagen efter vi har mötet.
   Vicky föreslår att hon och Minda och Jun har ett möte snarast. Det bestäms att hela Mindas grupp tillsammans med Vicky och Jun ska träffas snarast möjligt. Både Minda och Gladys är frånvarande på det pågående mötet.
   Gadi har inga problem att betala av. Nej, inga alls. Han säljer grönsaker. Lina har heller inga problem att betala. Hennes business är manikyr och pedikyr. När mötet närmar sig slutet ber hon om ursäkt, men hon har en tid att passa - en kund.
   Richelle klarar också av betalningarna planenligt. Hon tillverkar mat och säljer. Dessutom pluggar hon. Hon passar på att sälja mat i skolan. Hennes studier är gratis - hon är matalino (intelligent), har bra betyg och fått stipendium. Maken hjälper också till med den lilla affärsrörelsen. Eddie har egen anteckningsbok. Han ligger efter med 600 pesos drygt i betalning.

Insättning på banken ska ske en gång i veckan. Den rutinen måste förbättras.
Ding var insamlare. Hennes uppgift har tagits över av Vicky, efter det som skedde. Vicky menar, att Ding är masipag (driftig), vilket skulle tala för att Ding skulle få vara med i nästa ronda. Alla av Ding insamlade medel som hon lämnade över till Minda, senare Vicky, finns signerade att de mottagits. I samband med det här ämnet kommer bombays (ockrarnas) sätt att arbeta upp. Bombays lämnar aldrig kvitton, för de vet att det de gör är illegalt.
   Försenad betalning stoppar för alla !! Ding lovar lämna över 1000 pesos den 25 december. Diskussionen har alltså gjort det klarare för låntagarna, att de pengar som det rör sig om faktiskt är ESULs utlånade pengar. Man måste be om tillåtelse av hela gruppen, om man vill ha tillfällligt uppskov. Insamlaren har ett mycket stort ansvar. Det handlar inte om egna pengar. "Jag är rädd, att du tycker att jag har ett hjärta av sten, Ding", säger Jun. "Men det är viktigt att klargöra det hela. Eftersom vi är i början, kan jag gå med på att vi tänjer något." Gruppen underströk, att alla 11 är beredda att vänta på hennes betalning. De vill ha med henne i andra ronden. "Hennes skuld till ´oss´ är 500 pesos."
   Adela anländer sent. Adela har många järn i elden. Hon kan vara med ett tag på mötet. Ska strax iväg på ett seminar i Pasay. Det är lördag idag, när vi har mötet. Alla tre barnen har varit mycket sjuka, men är nu äntligen på bättringsvägen.
Adela har egen anteckningsbok, som Minda signerar. Man pratar om att Minda är intriga (intrigerar). Hon har ibland inte skött att sätta in pengarna på banken meddetsamma. "Det är ett måste, att pengarna sätts in direkt på banken", säger Jun.
Alla kommer överens om att Minda måste lämna ifrån sig uppgiften om bankinsättningen - överlämna ansvaret till någon annan, eftersom Minda själv ofta har varit på resande fot den senaste tiden.

eva
14 december 2002
P.S. I nästa nummer kommer en summering av utvecklingen inom IDPO-gruppen.
 



 

Tillverkning av örtmediciner


Härnedan följer mina erfarenheter med att tillverka örtmedicin - eller traditional medicine . Det var under augusti-september 2001 som jag lärde mig lite, under sista halvåret som jag jobbade som biståndsarbetare hos Medical Action Group.

Jag har gjort ett fåtal kompletteringar. De namn som jag lärde mig av Archie, min lärare, var på tagalog . Jag har hittat engelska namn i ett filippinskt häfte om örtmediciner som används av s.k. barfotaläkare. Där finns också beskrivet om vad man använder de olika beredningar till. I några fall avviker dessa från vad jag lärde mig av Archie. Antingen har Archie lärt ut fel, eller också har jag hört fel (undervisningen var på taglish , dvs tagalog med inblandning av engelska ord) eller så är det felaktiga uppgifter i häftet.

Därför vill jag råda er att inte följa till punkt och pricka mina råd. Dock är tillredningen och användningsområdena för lagundi växten desamma. Jag har personligen använt lagundi med god effekt många gånger. Detsamma gäller med kalachuchi .

eva
sommaren 2003

En söndagmorgon med örter i Quezon Memorial Circle

den 12 augusti 2001

Regnet hängde (som vanligt) i luften. Bäst att ta med sig paraplyt. Archie och jag begav oss till upp till Quezon Memorial Circle (QMC) där det bl.a. finns herbal medicines garden (örtagård). Hur kommer det sig att jag inte kände till det? Kanske för att jag inte går hit så ofta. Vim från PGX (People's Global Exchange) är här varje söndagmorgon och gör tai-chi. Söndagmorgnar är också den tid när familjer har picknick i parken. Det är ett stort grönområde. Men det är svårt att riktigt kalla det för en "oas i storstaden". QMC är totalt omringat av heavy traffic . Avgaser, avgaser och så ännu mer avgaser. Man kan hyra hästar här för ridning. Eller hyra en cykel och cykla runt på cykelbana.

Well, Archie och jag skulle gå till örtaträdgården. Typiskt!!! Stängt!! Ett vanligt fenomen när det gäller public institutions . Man arbetar helt enkelt inte på söndagar.
   Här var vi alltså en söndagmorgon. Vi såg ett hål i staketet. Men man kliver inte in bara så där. Bäst att fråga någon slags vakt eller så. Och se! Vi fick tillstånd att gå in och hälsa på växterna.

Archie har hjälpt Medical Action Group vid träning av våra hälsoarbetare i tre av våra fyra CMHP (hälsoprogram). Han är kunnig på det mesta. Det var därför jag kontaktade honom nu när jag ville lära mig att själv tillverka örtmediciner - och eventuellt lära mig lite mer praktiskt om akupunktur och acupressure . Archie är MAG-medlem.
   Trädgården innehåller massor av växter. Så här första gången skulle jag bekanta mig med utseendena. Känna på växterna. Lukta på dem. Vi koncentrerar oss på några få växter som vi ska göra medicin av.

Archie som bor utanför Manila - i Antipolo - hade plockat lagundi blad från buske utanför huset där. Själv hade jag förberett mig på lektionen genom att läsa en del litteratur från MAG-biblioteket. Den är på tagalog .
   Och jag skrev upp ord som jag var osäker på. Det gäller ju att veta precisa betydelsen. Med Archie fick jag ju chans att memorera de nya orden. Jag hade fått hjälp av MAGs nya medarbetare, Edel - också hon sjuksköterska, att få exakt översättning. Det känns som riktigt sätt att förkovra sig i tagalog och samtidigt känna att hjärncellerna får lite gymnastisk träning.

Teckning av en örtLagundi (Five-leafed chaste tree , eng.; Vitex negundo , latin)
Hemkomna igen på Masigla street, som ligger endast cirka 15 minuter från QMC, gick vi igenom vad jag skulle lära mig koka denna söndag.

Lagundi syrup .
Tvätta bladen ordentligt medan de fortfarande sitter kvar på grenarna. Se till att det är 5 blad på varje. Sedan ta två dakot (två nävar) blad. Lägg i rostfri kastrull. Aluminium reagerar kemiskt med örterna och förstör. Sätt till fyra dakot med vatten. Koka det hela utan lock tills det återstår halva mängden. Det tar cirka 20 minuter. Därefter silar man. Och så lägger man tillbaka i rostfria kastrullen. Man har mätt upp exakta mängden avkok. Socker sätts till. Halva mängden av avkoket. Och så kokar man igen tills det blir syrup (sockerlag). Häller över i steril glasburk, helst mörkfärgad. Tillsluter burken. Vänder upp och ner på burken och förvarar den så. Örtmedicinen kan sedan förvaras i sex månader utan kylskåp, vilket är viktigt - speciellt om man är ute på landsbygden.
   Enligt Archie kan man inte överdosera lagundi . Medicinen kan användas mot förkylning, hosta och febernedsättande. Den kan också användas för att förstärka immunförsvaret. Smakar mycket gott.

Sedan fick jag läxa att själv tillverka onion syrup tills vi ska träffas igen (vilket är imorgon). Så igår stod jag och finhackade gul lök. Riktigt finhackad, nästan krossad. När det är gjort tillsätter man segondang asukal (brunt socker) - halva mängden av lökmängden. Tvättat men inte raffinerat socker. Bäst är det att använda sig av honung. Men det blir dyrt. Man kokar inte. Denna medicin är slemlösande.
   Imorgon, onsdag, kommer Archie igen. Och den här gången ska vi tillverka kalachuchisalva . Får väl återkomma och berätta. Om ni är intresserade.

Enda sättet att riktigt lära sig något är att pröva på själv. Archie ville egentligen att jag skulle gå ut och skära 4-12 tum långa remsor av barken från träd. Be någon granne om lov att ta lite bark. Kändes lite konstigt att gå och fråga någon man inte riktigt känner om bark. Och dessutom så är det ju ganska mycket avgaser i det här området. Archie skulle ta lite vid Miriam College där han hjälper till med women and gender projects .
 

I onsdags hade jag örtalektion igen
Onion syrup - sockerlager av gul lök
   Först visade jag upp min onion syrup som jag tillverkat. Finhackad lök blandad med socker. Det svenska gamla knepet att låta vattnet rinna medan man hackar fungerade bra. "Good if you have phlegm or cough" , sade Archie. Jag besväras inte av slem eller hosta. Men annars ska man ta 1 tesked tre ggr om dagen om man är barn, och 1 matsked tre ggr om dagen om man är vuxen.
   Så fick jag läxa till nästa gång Archie och jag träffas. Nu skulle jag tillverka tinktyur ng luya - ingefärstinktur. Ingredienser: skalad och skivad ingefärsrot och en mindre flaska gin. (1/4 av flaskan gin fyller man upp med ingefära.) Bra mot muskelvärk, torrhosta, förebyggande och när man känner att influensa eller förkylning är på väg. Endast för vuxna! En matsked tre gånger om dagen. Man bör inte ta tinkturen om det är hett - exempelvis om man arbetar ute på fält i stekande sol. Då tror jag att det är bättre att vila - och att se till att man får i sig mycket C-vitamin, exempelvis från vitlök.

Kalachuchisalva
Archie och jag satte oss sedan ner och skalade av barken från kalachuchi . Först det tunna bruna, och sedan ger man sig på det gröna under och samlar ihop det. Bäst om barkdelarna är relativt unga. Till varje matsked kalachuchi grönt tar man och lägger till 2 matskedar olivolja (eller palmolja). Blir bäst så. Koka tills det hela blir crispy . Sila. Skrapa ett paraffinljus av bra kvalitet (det man använder här har märket SPERMA) - det är inte de gamla vanliga paraffinljusen som man använder när man köper ljus i kyrkan. Tag en matsked skrapat ljus och en matsked av kalachuchi dekokten. Låt det värmas ihop på låg värme.
   Sedan häller man upp det i brun glasburk. Stelnar ganska snart. Denna salva används mot skabb. Smetas på efter att man tagit ett bad. Skabb manifesteras sig ofta mellan fingrarna. Man kan också använda kalachuch isalva mot insektsbett och klåda.
Om man istället vill göra creme tillsätter man 1/4 matsked ljus.

Nästa gång, imorgon, ska Archie och jag gå och titta på sambong (kamfer) uppe vid Quezon Memorial Circle. Vi ska diskutera hur man torkar sambong och damong Maria ( mugwort , eng; artemisia vulgaris , latin). Den första används som diuretika (urindrivande - och tror också för njursten, får väl kolla imorgon). Den andra används vid moxibation. Man torkar, rullar ihop till cigarrformat, tänder och låter den glöda och för strax ovanför huden. Drar bort det onda. Ska kolla mer imorgon. Jag har faktiskt själv varit med att få den behandlingen när jag var patient på ATRC (Acupuncture Therapeutic Research Center).
   En sak till, om man har skabb eller andra insekter som man verkligen vill ta dö på kan man plocka atis blad eller guava blad.
Koka och ta bort bladen. Sedan blandar man det hela med kallt vatten tills det blir ljummet. Ta ett bad. Insekterna dör. Speciellt här i Filippinerna där det finns fullt med små små insekter som man knappt ser, men som bits och det kliar, kan det vara bra att känna till den här metoden.
 

Måndagen den 20 augusti 2001
Idag gick vi iväg till Quezon Memorial Circle igen. Archie kollade om jag känner igen en del växter från förra gången vi var här. En del känner jag igen. Och det känns ju positivt. Archie använder taglish när vi pratar. Tagalog (filippinska) uppblandat med engelska ord. Det är den varianten som jag ofta praktiserar - om man inte kan ordet på tagalog så tar man ett engelskt ord och böjer på tagalog manér. Innan vi lämnar parken har vi inhandlat tre sorters växter.

Torkning av växter
Skölj växten väl innan du hänger upp den på tork. Ingen direktsol. Du kan hänga över en värmehärd. Sörj för ventilation för att undvika att det möglar. Att torka växter i tropikerna är annorlunda än i Sverige där vi har det relativt torrt.

Visste du att basilika är bra också för att sänka feber? Yerba buena ( field mint , eng.; Mentha arvensis , latin) som är en krypväxt är bra mot muskelvärk. Man applicerar direkt på området som gör ont.
   Läxa för mig till nästa gång: att hänga upp och torka sambong , lagundi och damong Maria . Jag ska också ha tillverkat egen lagundi syrup .
   När vi ses nästa gång ska Archie försöka få tag på mansanilya (falsk kamomill om man översätter det engelska namnet; Chrysanthemum indicum , latin). Mansanilya används bl.a. mot väderspänning.
 
 

Teckning av en ört, basilika.

Måndagen den 3 september 2001
Vi skulle ha träffats den 27 augusti, men både Archie och jag hade fullt upp med annat. För min del hade jag mellan den 24-26 augusti deltagit i internationell solidaritetskonferens. Mer än 300 deltagare.

Sedan jag träffade Archie sist, har jag haft växter på tork. Lagundi , sambong och damong Maria . Väderleken har varit mycket fuktig. Och det jag lärt mig är att örter torkar man inte under regnperioden. Sommaren, dvs under mars, april och maj, är den bästa perioden. Mina lagundiblad som jag försökt torka visade sig ha fått en svart kulör. Man lär sig av sina egna misstag.
   Däremot fick jag godkänt på min torkning av damong Maria (mariabladen). Dessa hade jag inte tagit ner och lagt i plastpåse i glasburk. Mina sambongblad blev också godkända. Men de fick inte stanna i plastpåse. Nej, vi bredde ut varje blad, lade det ena på det andra på ett vanligt vitt skrivmaskinspapper. Tryckte ihop och vek ihop pappret. Och stoppade ner i glasburken i vilken vi lagt ner kol för absorption av fukten. Burken bör vara brun.
   Om jag har lyckats få tag på cigarettpapper för rulltobak nästa gång jag träffar Archie, ska vi ta damong Maria och rulla ihop till en "cigarr". Då kan den användas vid moxibation .
   Denna växt har flera användningsområden. Kan användas (nu ska jag försöka översätta från tagalog) när man har ett sår, mot hosta, feber, för att tvätta nyfött barn så att värmen kommer in kroppen. Blodtryckssänkande, vid diabetes, tarmproblem samt vid magsår, reumatism m.m. Växten luktar som vår svenska renfana .

Jag hade fått mer läxa sedan sista träffen. Jag skulle tillverka kalachuchi creme på egen hand. I helgen hade jag försett mig med en bit av en gren. Från Juns mammas trädgård.
   Jag var halvnöjd med min tillverkning. Hade för hög värme. Osade för mycket. När Archie kollade kunde han konstatera, att jag bör tillsätta mer ljus för att få den rätta konsistensen. Så det blir läxa till nästa gång.

Jag tar min välsmakande lagundi syrup lite då och då i förebyggande syfte. Häromdagen hade jag svenskar på besök. En av vännerna hade ont i halsen. Hon fick lite av lagundi . Jag tror att skepsis gjorde att hon tyckte att det inte smakade så gott. Om det hjälpte? Well, en engångsdos hjälper si så där.

Ny läxa
Jag ska välja ut 3-5 växter som jag ska föreläsa om för publik. Men innan jag kommer så långt ska jag först ha en "pre-test" med Archie. Och då räcker det med en växt. Tror jag kommer att prata om lagundi .
   Det är verkligen "trainer's training". Det är OK om jag gör det på taglish , dvs tagalog uppblandad med engelska. Från planta i naturen till färdig medicin. Användningsområden.

Mitt problem nu är hur jag ska hinna läsa det material jag har och träna alla nya ord som jag kommer i kontakt med, och få dem att fastna.
   Det känns som tiden rasar iväg.

hej
eva


 
 

Foto, Lyx båt får service, Bataan







 

Nyheter om det pågående kriget på Mindanao i södra Filippinerna:

Enligt filippinska socialdepartementet har fram till 23 maj i år 354.488 civila tvångsförflyttats på Mindanao sedan januari - pga det pågående kriget.
357 personer har dödats - varav 191 dött i evakueringscentra samt vid bombincidenterna i Davao och Koronadal City.
Pengar som skulle kunna gå till mat, skolböcker, vaccination exempelvis har istället använts till bomber och vapen. För den som vill ha direktinformation går det bra att kontakta mänskorättsorganisationen Balay Rehabilitation Center via balaysrv@info.com.ph eller besök deras hemsida www.balayinc.org
Det går också att begära Balays detaljerade rapport DIASPORA från ESULs Vänner.
 



 
 

Filippinskt hantverk


Ett begränsat antal filippinska hantverk finns i lager.
Skriv till ESULs Vänner, emmaiter@esul.org och kontrollera om det du önskar fortfarande finns i lager.
ESULs Vänner sköter försäljningen å Stiftelsen ESULs vägnar.
Behållningen går till Stiftelsen ESUL – biståndsfond.
 
 

Foto på hantverk, batiknecessär och börsar.

Foto på hantverk, axelväskor.
 

Exempel på priser exklusive porto
Ovan:
3-delad axelväska med vävt tyg på kraftigt tyg, magnetlås. Många fack, en del fack med blixtlås eller kardborreband.
16,5 cm x 18 cm (hopvikt) pris 225:-.

Till vänster:
Batiknecessär 22,5 cm x 17 cm :- pris 35:-
Batikbörs 25:-.
Börs av tinalakfiber pris 35:-
Börs i kraftigt tyg med dekorationsbård 35:- 


Stiftelsen ESUL (Emmaus Sundsvall-Luleås biståndsfond)
Kammakargatan 66, 111 24 Stockholm
E-post: admin@esul.org    Webbadress: www.esul.org

Stöd fonden genom att sätta in bidrag på pg 8097-8