Brev från Filippinerna

Copyright © Stiftelsen ESULs Vänner, juli 2001


Foto: Eva och Jun på Skylab

INNEHÅLL
Stiftelsen ESULs projekt
Brev från Eva
   Mindanao
   Hälsoklinik
   Demonstrationer
   Notiser
   Första maj
Besök Filippinerna!
Stiftelsen ESULs Vänner och Brev från Filippinerna



Stiftelsen ESULs projekt i Filippinerna

Sjuksköterskan Eva Karlberg som arbetar i Medical Action Group. Hennes arbetsplats är i huvudsak i Manila. Eva har sedan 1997 arbetat med bl a internflyktingar, hälsoutbildningar, hälsoarbete bland strejkande, vräkta stadsfattiga mm. För närvarande arbetar hon med att bygga upp den nya hälsocentralen, Out Patient Clinic.

Stöd till Medical Action Groups Outpatient Clinic, Manila. Vi ger stöd till inköp av material till start av en hälsocentral med läkare, sjuksköterska, tandläkare och psykolog tillgängliga. Målgrupperna är tortyroffer, f.d. politiska fångar, överlevare efter skenavrättningar och massakrer, stadsfattiga som tvingats från sina skjul, strejkande arbetare, arbetare i ideella organisationer och deras familjer m.fl.

Mini Coco-Oil Mill Project till organisationen Gagmaý Kristohanong Pundok Multi-Purpose Cooperative i Agusan del Sur på Mindanao. Vi ger här ett lån till inköp av en kokosnötsoljekvarn med tillhörande utrustning och byggnad. Från kokosnötterna som odlas i området av småbönder, framställer man olja som används i matlagning och som en restprodukt tillverkar man tvättvål. Dessa produkter kommer att säljas i kooperativets sexton små affärer, som en lokal produkt att köpa istället för likartad olja och tvål framställda av stora multinationella jättar. Beräknas starta under år 2001.

Mikrokrediter provar vi under en försöksperiod. (Se Why ESUL Goes for Micro-Lending). Vi ger fyra olika organisationer ett fördelaktigt lån där de sedan lånar ut till medlemmar som uppfyller de ställda kriterierna. Dessa bygger oftast på att man är medlem och bofast i området, fattig och behöver lånet och har tillräckliga kunskaper att klara av sin affärsidé. I en grupp på ca 4 personer eller familjer har man ett gemensamt ansvar att alla i gruppen återbetalar enligt upplagd plan. En viss del av återbetalningen går till ESUL och den andra till organisationen som en startfond till fortsatta mikrokrediter helt organiserade av dem själva.
Stödet har gått till följande organisationer:

  1. KHRMPC. Human Rights Workers kooperativ grundat 1997. Vill stärka den ekonomiska situationen hos sina medlemmar, som är från Mänskliga Rättighets-organisationer, eller föreningar och människor som på annat sätt är knutna till dem. De som arbetar i en ideell organisation har som regel en låg inkomst och genom att få möjlighet till ett lån kan man starta en affärsrörelse eller liknande som en viktig inkomstkälla till familjen, och därigenom ha möjlighet att fortsätta med sitt engagemang i organisationen.
  2. PKKK. En kvinnoorganisation som verkat sedan 1997. De vill medvetandegöra och stärka kvinnor. Driver bl.a. daghemsverksamhet.
  3. Kakammpi. Organisation för familjer till utlandsarbetande filippiner och hemvändare. Verksam sedan 1983. Organiserar, ger råd, dokumenterar fall av övergrepp och orättvisor. Lobbar i parlamentet, tidningar mm.
  4. I-CELL. Inarawan Center for Ecumenical Learning and Living Inc. I Antipolo City. Verksam sedan 1992. Ger träning, stöd och hjälp genom organisering av kvinnor, utbildning i hälsovård, miljökunskap och örtmediciner mm.

Stiftelsen ESUL består av förvaltare, en ledamot vald av förvaltaren och en ledamot vald av Vänföreningen Stiftelsen ESULs Vänner. Vi är således en liten stiftelse med endast tre personer som utför detta arbete helt utan ekonomisk ersättning. Stiftelsen har varit verksam sedan 1997. Kapitalet kommer från insamlade medel och försäljningar vid dagcenter i Kramfors, Skellefteå, samt från Emmaus Sundsvall-Luleås långvariga arbete.

Stiftelsen verkar för att ge ekonomiskt stöd till projekt som uppfyller följande krav: Gräsrotsinriktat, Hållbart, Kooperativt, Miljömedvetet, Genuskänsligt, Verifierbart. Hitintills har projekten varit i Filippinerna

Trots att vi är en mycket liten stiftelse känner jag en stolthet över det arbete som vi har utfört och det stöd till olika projekt som vi lämnat.
"Ingen kan göra allt, men alla kan göra något" har någon klok person sagt. Genom ditt stöd till stiftelsen och vänföreningen kan vi göra så mycket mer för att påverka och förändra till en ännu bättre värld, om än i liten skala.
Med vänliga hälsningar
Anna-Eva Kärrman *

* Anna-Eva är förvaltare för Stiftelsen ESUL från 1 juli 2001, sedan Clarence Ekman begärt att få avgå.




Mindanao

Fredagen den 8 december 2000
Fältbesök och Maggie hälsar
Jag skriver helt kort. Faith och Baby har kommit tillbaka från Mindanao och Negros. På Negros besökte de politiska fångar i fängelser - läkarundersökte samt lagade tänder. Faith är ju läkare och Baby tandläkare. Därefter for de till sitio Vergara där MAG har ett av hälsoprogrammen. Hälsoarbetarna där hade bett att det skulle komma en tandläkare till byn.
   De reste till Mindanao där de deltog i 3 medical missions - medicinsk hjälpaktion - bland de många flyktingarna som tvingats fly sina hem p.g.a. kriget som fortfarande pågår.
   De åkte också till byn Lebpas där MAG har ett hälsoprogram. De hälsade på buffeln MAGgie som skänkts av ESUL. Maggie köptes i oktober 1999 då Faith och Baby var i Lebpas North Cotabato - MAG-CMHP-projekt i krigszon. Maggie har klarat sig trots kriget runtomkring. Det finns fortfarande lite pengar kvar som är öronmärkta för inköp av djur. Vi vill se hur de klarar av att handha djuren innan fler köps in. Om jag minns rätt så har Cecil och jag föreslagit att resten av ESUL-pengarna och resten av pengarna från "min" häst ska bli en buffel eller en häst.
   Kriget finns runtomkring. Och bybefolkningen har under det gångna året fått flytta från byn flera gånger.
   Faith berättade att örtagården med medicinalväxter fungerar bra. Hälsoarbetarna har dessutom egna privata örtagårdar. Hälsoarbetarna i Lebpas är ännu inte lika skickliga på att göra örtmedicin som de i sitio Vergara är. I Lebpas gör man mest lagundi som man använder vid förkylning och hosta.
   De har också installerat 10 toaletter i byn, från att tidigare inte haft någon. Och nu undervisar hälsoarbetarna hur man använder dessa på ett korrekt sätt.
   Ja, vänner, det här var några av nyheterna från Faiths och Babys fältbesök.
Hej så länge,
eva i Filippinerna


Hälsoklinik

Torsdag den 11 januari
Beng är entusiastisk och annat smått och gott
Outpatient clinic - Hälsoklinik.
Medical Action Group (MAG) har en klinik. Det känner ni kanske till. Läkar- och tandläkarmottagning. I sin glans dagar - under slutet av 80-talet och början av 90-talet - hade man cirka 500 patienter i månaden. Sedan kom splittringen i vänstern. Stöd till löner, mediciner o.dyl. drogs in eller rättare sagt organisationer/funding agencies som stött länge förnyade inte sitt stöd. Stöd till NGOs är väldigt ojämna. Jag menar ibland kan det finnas resurser, ibland väntar man att betala ut stödet tills delrapport kommit in. Mycket förståeligt. Men problemet blir att verksamheten kan bli ryckig. Man kanske fått ett löfte - så infrias inte det. Man kanske trots allt hoppades. Mycken tid ägnas i en NGO också att hela tiden försöka hitta folk/organisationer som tycker att projekten är värda att stödja. De har ju också sina principer eller beslut som de måste följa - jag menar, de kanske har bestämt på ett årsmöte att man ska jobba/stödja projekt med den eller den inriktningen.
   MAG kommer förhoppningsvis få fortsatt stöd för mänskliga rättighetsundervisningen av en finsk MR-organisation. Personligen tycker jag att det projektet har skötts mycket bra. Och man försöker påverka de som studerar till läkare och sjuksköterskor exempelvis att tänka lite djupare på den mänskliga aspekten. På mänskliga rättigheter. Ifrågasätta hur samhället ser ut nu i Filippinerna.
   Hälsovård är ett område som reflekterar situationen i ett samhälle. Ett sjukt samhälle har således sjuk hälsovård.

Jag kommer att under våren och vidare framåt att vara i fängelse varje vecka. Har blivit ombedd att ställa upp när MAG har mottagning och undervisning i fem fängelser inom Metro Manila.
   Likaså vill MAG att jag hjälper till med arbetet att få igång MAGs klinik från låg verksamhet till en blommande klinik. Det är jättekul att sitta och diskutera med Beng, hon är sjuksköterska och har jobbat länge på MAGs klinik. Med lyrisk blick berättar hon hur väl det fungerade förr. Regelbundet. Många patienter. Fanns flera läkare till hands. Undervisning om sjukdomar m.m. innan läkarbesöket började. Och patienterna gillade det.

ESUL har bidragit med pengar till inköp av utrustning, instrument och en del mediciner. Men allt köps inte på en gång - utan det sker dahan dahan lang (vartefter). Grundlig inventering av befintlig medicin nu. Det har gått ett tag sedan projektförslaget skrevs. (Förresten det är en sak som oftast sker - saker och ting förändras ibland sedan ett förslag kommer fram. Omständigheter runtomkring kan förändras. Och i vissa fall kan ett projektförslag bli inaktuellt.)
   Beng och jag och Ces ska träffa Thelma (MAG-medlem) som arbetar hos FIND (ofrivilligt försvunna) och få tips hur vi kan förbättra bokföringen/registreringen. Och sedan ska vi försöka locka till oss MAG-medlemmar som är läkare. Försöka få dem att ställa upp någon timme i veckan. Kanske gratis, eller mot en lägre ersättning. Det gäller att motivera dem.
   MAGs klinik är både känd och okänd. En del nya NGOs känner inte till oss. Utvecklingen kommer troligen gå hand i hand med att vi får läkare att ställa upp samt att vi får fler patienter.
   Hälsa som en grundläggande mänsklig rättighet är mycket viktigt att föra ut.
   MAG har mycket begränsat finansiellt stöd för CMHP. Det är Medisch Comitée Filippijnen som bidrog med pengar förra året. En del av det finns kvar. Och så har vi fonder för olika husdjur o.dyl. men de är öronmärkta. Inga pengar för löner i CMHP.
   Vi har lite i vår egna genererade Unexpected Fund (från hantverk och loppisar). Hur tänker man sig egentligen att en NGO ska kunna generera pengar tillräckligt för att kunna betala personal??
   Kanske med extremt låg lön. Lönen som folk på MAG har nu är redan mycket låg.
   MAG har nyligen fått in ett för MAG relativt stort solidaritetsstöd från en schweizisk funding agency, som länge velat stödja men MAGs verksamhet med internflyktingar har legat utanför deras mandat.

Efter mitt och sjuksköterskan Bengs planeringsmöte betr. kliniken idag sprudlade Beng av entusiasm och energi. Hon till och med uttryckte det. Fungerar jag också som en katalysator kanske. Får slumrande kunskap och slumrande entusiasm att väckas till liv? Kanske.

Som vanligt, tropikhälsning från eva

Quezon City den 20 mars, 2001
Vår klinik har nu öppet på regelbundna tider
Idag var första dagen för våra mer regelbundna tider på kliniken.
Läkar- och sjuksköterskemottagning: må, tis och fre mellan 9.00 och 13.00.
Tandläkarmottagning: må och fre mellan 9.00 och 13.00 (tiderna bokas).

Redan strax före klockan 9 kom vår första patient. Han jobbar på Philnet-RDI, en folkrörelseorganisation (NGO) som jobbar med jordbrukssektorn. Hans problem var yrsel sedan några dagar tillbaka. Rolly, Beng och jag (vi är alla sjuksköterskor) var på plats och strax därefter kom dr. Ben Molino.
   Speciellt vår tandläkarmottagning är populär. Har varit länge. Och nu när vi faxade ut meddelandet om regelbundna öppettider var det flera som nappade och hörde av sig. Det är Amy, vår tandläkare, som sköter den avdelningen.
   En av anledningarna att jag puffade på att vi skulle flytta från våra gamla, nerslitna lokaler på Mother Ignacia St var att det finns många NGOs i den här delen av Quezon City. Och NGO-personal är en av kategorierna för våra beneficiaries.
   I första hand servar vi victims of human rights violations. Och då främst politiska fångar och deras familjer, och naturligtvis f.d. politiska fångar.
   I andra hand kommer de som jobbar för att förändra samhället och hjälper till på mer eller mindre frivilligbasis att organisera communities.
   I tredje hand NGO-personal.
   Och slutligen också en öppen ej tidsbokad mottagning, walk in patients.

De första kategorierna betalar ingen avgift. De andra betalar en låg avgift. Kliniken kommer vissa dagar vara bemannad endast av sjuksköterskor. Tanken är också att "lära" patienterna att hälsoarbetare och sjuksköterskor klarar av mycket. Om det behövs läkarassistans så har vi ett utbyggt nätverk av läkare (specialister) som ställer upp på egna kliniker eller på sjukhus. Denna pool finns främst bland MAGs medlemmar. Det är också ett sätt att aktivera medlemmarna. Även att kanske få fler medlemmar.
   Vi har Stiftelsen ESUL att tacka för att den ställer upp med komplettering av utrustning och instrument, även inredning.
   Jag kommer att använda en del av min volontärtid med MAG att tjänstgöra på kliniken. Mina arbetskamrater på MAG tycker det är tråkigt att Forum Syd har avslagit MAGs (genom Stiftelsen ESUL) begäran att få ha mig att fortsätta att jobba med att konsolidera MAGs lokala hälsoprogram (CMHP) samt att arbeta för att MAGs hälsoklinik ska nå framgång.
   Mitt kontrakt med Forum Syd går ut i slutet av juni. Stiftelsen har garanterat ytterligare ett halvårs tjänstgöring.

Första dagen blev verkligen annorlunda
Vi hade skickat ut meddelande om öppningstiderna till 45 NGOs här i närheten.
   Under dagen fick vi samtal att 5 stycken politiska fångar hade släppts fria. De var alla torterade och det behövdes dokumentering av skadorna. MAG har lång erfarenhet av sådan verksamhet och är en organisation erkänd internationellt. Bl.a. av Centrum för Tortyr - och Traumaskadade (CTD) som har sitt säte i Stockholm, vid KS. Dr. Ben Molino och dr. Sten Jakobsson ingick i en kommitté som tillsattes efter en konferens anordnad av MAG 1995. Metoder hur tortyrskador dokumenteras.

Fångarna som släppts kom framåt halv åttatiden på kvällen. Alla var torterade. Tortyr med vatten. Psykisk tortyr. Slag mot olika delar av kroppen. Fastbundna med kedjor.
   De hade arresterats vid två olika tillfällen i söndags. Anklagade för att ha deltagit i kidnappning. Intervjuerna i kväll var helt på tagalog. Jag behärskar inte till 100% tagalog. Men imorgon får jag reda på alla detaljer.
   Vår nya verkställande direktör, dr. Racquel Rimando-Magalong, och dr. Ben Molino samt Cecil och jag intervjuade och kontrollerade vital signs. Tog reda på exakt hur och när de arresterats, av vilka. Samt vad som skett, i detalj. De läkarundersöktes och synliga märken efter tortyr fotograferades. Tre av dem fick remiss på röntgen. En hade trasig handled. En annan skadad bröstkorg. Och en tredje klagade på smärtor i nedre ryggraden.
   Dokumentationen kommer att lämnas över till Justitiedepartementet.
   Klockan halv elva var jag hemma igen.

Ny dag imorgon
Imorgon följer en dag när vi ska diskutera strategic planning. Vi har alla fått olika uppgifter tilldelade. Min uppgift är att tillsammans med Rolly redovisa objectives, activities, time frames, personnel, target out-puts m.m. för vårt community-managed health program.
   Vi väntar på att Swiss Catholic Lenten Fund ska skicka utlovat stöd för att konsolidera tre av våra CMHPs (på Negros, Samar och i North Cotabato på Mindanao). Vi är dem mycket tacksamma för det stödet - de hörde av sig i januari. Forum Syd avslog ju även här MAGs (via Stiftelsen ESUL först/sedan Stiftelsen ESULs Vänner) ansökan om stöd för två av de fyra CMHPs (på Negros samt på Samar).
   Våra tidigare förfrågningar om finansiellt stöd för konsolidering av vårt projekt i Cagayan Valley har hittills inte fått något positivt gehör. Kanske är det inte populärt att "ta över gamla projekt" (det stöddes ju till en början av Unicef, fram till dec 98).

eva



Demonstrationer - betraktelser över situationen

Torsdagen den 11 januari
Smått och gott
Dagen före nyår exploderade fem bomber samtidigt i Manila. Obehaget att åka buss eller ta överjordiska metron sitter i hos folk. Men vanligt folk har inga alternativ. Skulle vara jeepney isåfall, men om man bor långt utanför Manila och ska till jobbet så är jeep inte längre något alternativ, inte heller metron.
   Rättegången mot president Estrada fortsätter. I slutet av nästa vecka ska det vad jag förstår komma utslag.
   En av senatorerna, Miriam Santiago, fick raseriutfall. Kände sig uttittad och krävde att tre från åhörarläktaren i senaten skulle utvisas. Vilket de gjorde. AKBAYAN (demokratiskt parti) som finns på "party list" och har representant i kongressen gick ut på gatorna och demonstrerade bl.a. utanför Santiagos hus som råkar vara granne med Balay rehabilitation center. Efter det ålades de förbud att demonstrera där. Demonstrationer fortsätter dock på annan plats. Sanlakas (också på party list) var också ute med sitt folk och demonstrerade.

Onsdag den 17 januari
Bomber av olika slag
Situationen är turbulent just nu. Igår under rättegångsförhören röstade senatorerna om de skulle öppna ett kuvert med avslöjande bevis. Utgången av röstningen blev 11 mot att öppna kuvertet och 10 för. Efter röstningen avgick senator Pimentel som är Senator President. Mycket drastiskt beslut.
   Kuvertet innehåller bevis på 63 konton i 29 banker med en summa på 3,3 miljarder pesos. I Jose Velardas namn, ett namn som Erap har använt och som tidigare har avslöjats under rättegången. Peson som redan igår hade sjunkit till 52,75 mot dollarn har sjunkit drastiskt nu när börsen öppnade. Idag är siffran 55,50 (!!) pesos för en dollar.

Folk är ute på gatorna. Igårkväll var Akbayan (Citizens Action Party) vid Edsa Shrine på Edsa från kl 23 till kl 5 imorse. De återvänder senare till Edsa Shrine. Cardinal Sin trummar ihop sina får. Katolska skolor är stängda idag.
   Bayan har också ordnat protestaktioner. I Makati kommer också aktioner att hållas. Sanlakas ska ha protestaktion vid Edsa/Timog. Vid Mendiola bridge vid Malacanang finns pro-Erapfolk. Många sluminvånare. Och de vänsterformationer som tänker sig till Mendiola lär väl hamna i en "clash".
   Jag kommer också att gå ut någonstans. Lutar åt Akbayan. Beror på var Medical Action Group är ombedd att ställa upp med assistans.
   Nu om någonsin borde väl utländska investerare tänka till. Eller är de mer intresserade av att peson sjunker. Allt blir "billigare" för dem? För knappt två veckor sedan visade det sig enl. en undersökning att flygplanen är fulla av turister som inte bryr sig om det här med Erap-rättegången. Det är väl Robinsonreklamen som gjort sitt. Och undersökningen visade också att utländska investerare fortsatte att öka jämfört med förra året.
   Vad för land är detta? Där man kan öppna konton i falska namn, och banker går med på att man får signera falskt??

varma hälsningar från eva karlberg

Lördagen den 20 januari
Erap hänger på gärdsgårn
I skrivande stund är debacle utanför Malacanangpalatset. De av presidenten stödda mestadels "urban poor" sammanstöter med anti-Erapdemonstranter som har marscherat från Edsashrine.
   Statyn med Jungfru Maria byggdes under Corazon Aquinos tid. 1986 fanns ingenting annat än en stor grop där senare statyn och stora köpcentrakomplex växte upp. Inga fly-overs som nu har varit fyllda med demonstranter de senaste fyra dagarna.
   Edsa I har den s.k. Edsarevolutionen kallats - den som fick diktatorn Marcos att fly landet med USAs hjälp. I förrgår kom förre presidenten Fidel Ramos tillbaka från en Hongkongresa - spekulationerna var då att han varit i kontakt med USA för att be dem att agera.

Det är nästan årsdagen sedan 18 demonstrerande bönder sköts ihjäl vid Mendiola. Det hände 1987 när det fanns hopp om att aquinoregeringen skulle leda till någon slags demokrati. Det var vid den tiden som NPA-gerilla kom ner i städerna, fredsförhandlingar mellan gerilla och regering påbörjades. Istället för en demokratisk utveckling inleddes då Aquinos "total war policy" med bombningar och arresteringar med tortyr.
   Edsa II kallas det som sker nu.
   Närmare en miljon människor om inte mer om man räknar med alla mobiliseringar runtom i landet, tog till gatans parlament. Under några timmar deltog jag i går i demonstrationen. Och det visade sig att just dessa timmar var bland de mest avgörande för hur det skulle gå med Erap.
   Plötsligt hörde jag folk viska "polis, polis". Och så fick jag ett flygblad i min hand där Institute for Popular Democracy (IPD) uppmanar folk att inte låta sig provoceras av militär eller polis. Vad var på gång? Någonstans längre fram kom polis, på väg mot podiet - polis som bestämt sig för att ta avstånd från Erap. Jubel bland massorna!
   Helikopter flög över våra huvuden in till ett av de militärläger som ligger inte långt från Edsashrine. Och inte långt efteråt hörde man applåder. Där kom höga militärer som gjorde sig plats genom mängden. Där jag stod med mina vänner blev det plötsligt trängre. Sedan hände saker slag i slag. På podiet stod Orly Mercado, försvarsministern. Militär från armén, marin. Senare hörde jag om militär från flygvapnet. Philippine National Police. Men det var fortfarande osäkert om Lacson - den av vänstern avskydde torteraren - också hade lämnat in.
   Vad jag såg på podiet var för mig som en teaterpjäs som man försökte regissera. Pressfotograferna hängde i klasar över varandra och tryckte på och försökte ta bilder. De tryckte och tryckte och flera gånger var det nära att folk ramlade ner från podiet. Vid det här laget hade flera politiker bytt sida och gett sig till känna uppe på podiet.
   Flygplan flög på mycket låg höjd och nästan tuschade bron ovanför mitt huvud. Konfetti sprutades ut. Gång på gång körde den sina rundor. Och senare kom en helikopter med Erap Resign på sidan. Senatorer som röstat för att inte kuvertet skulle öppnas i tisdag - det som utlöste de stora demonstrationerna - bytte sida.
   Vid Edsa shrine fanns alla möjliga schatteringar av demonstranter, från höger till vänster.

Erap Resign! Första kravet. Men det måste föras fram att Gloria Macapagal Arroyo, vicepresidenten, inte är populär bland vida kretsar, speciellt inte bland vänstern. Man förväntar sig tyvärr inte någon större förändring. Hon tillhör också eliten.
   Men det som har kommit igång är en politisk debatt som förhoppningsvis kommer att leda till att eliten får mindre makt genom att på mycket lång sikt folk kommer att börja rösta på en politik istället för på personligheter. Erap kom ju till makten eftersom han är en känd filmskådespelare. Och de fattiga massorna trodde på hans blajblaj om att han var för de fattiga. En avgörande förändring i landet kommer att dröja. Så länge de orättvisa ägandeförhållandena består - med de superrika och de extremt fattiga - kommer det att fortsätta att koka i det här landet.
   Men vad man har sett under de senaste dagarna är att protestkrafter har kommit samman, och agerat tillsammans. Vänstern som splittrades drastiskt för sju-åtta år sedan har inte kunnat samla sina krafter förrän nu - och man kan inte tala om någon varaktig samling. Speciellt inom vänstern kan man se att den ena eller den andra organisationen vill ha monopol på att ha "den rätta läran" och vara "den rätta ledaren" i kampen för att förändra samhället till ett rättvist samhälle.
   Klockan tolv på dagen svor Gloria Macapagal Arroyo presidenteden. Erap håller sig kvar i palatset.

Tisdagen den 13 mars
Om valet i maj
Valpropagandan är igång. Och fler och fler nya partier har dykt upp. Förra gången lyckades man inte fylla de kvoterade platserna för partylists till kongressen - dvs de 20% av de 260 platserna som finns i kongressen. Bara 13 blev besatta. Krävs nämligen 2%-gräns för att komma ifråga. I Filippinerna röstar folk av tradition på personer. Och de som har pengar och kan synas (och kanske "dela ut presenter") har större chans att bli valda. Kandidaterna är runt och köper röster - och lyckas de få stöd av exempelvis Iglesia ni Kristo som är mycket hierarkisk så kan de räkna med många "får" som röstar som "överhuvudet" säger. 1998 introducerades en nyordning. De partier som för fram att man ska rösta på ett politiskt program har en viktig roll. Där hittar man Akbayan, även Bayan Muna, Pinatubo bl.a. Det är upp till folk själva att välja den politik man tror ska leda landet framåt. Men det kommer ta flera år, kanske decennier, innan folk förstår vitsen med party-listsystemet.
   För någon månad sedan bildades Bayan Muna (Folket/Nationen först) - ett parti som tänker ställa upp i valen i maj, lokal- och kongressval. För att försöka få inflytande i parlamentet. Det är smart taktik. Bakom Bayan Muna finns Communist Party of the Philippines (CPP) med sin gerilla NPA - och med den maoistiska ledaren Jose Maria Sison som sitter i självvald asyl i Holland sedan 1987. Han har lett partiet sedan 1968. Och idoliseras av sina anhängare. Deras alternativ är egentligen socialistisk revolution med proletariatets diktatur. Till ordförande valdes Satur Ocampo som satt i fredspanelen för NDF år 1987 under Aquinotiden. När vänstern splittrades runt 1993 valde Satur att spela "neutral" roll. Fast i själva verket tog han CCPs sida, dvs "reaffirm-sidan", mot den demokratiska sidan. Så utåt verkar det som det har kommit en mycket "neutral" person i ledningen för Bayan Muna. Bayan Muna är alltså en frontorganisation för CPP. Och inom de leden gäller att folk ska ställa sig lojala till sin organisation och följa order. De lyckas mobilisera många. Och många av deras slogans är giltiga men de har ingen demokratisk framtid. Bayan Muna fick stort utrymme i massmedia under "Erap Resign"-kampanjen. Socialdemokrater ansågs som värsta fienden (kunde man läsa i en artikelserie som en av de ledande inom "legala reaffirm" skrev i Philippine Daily Inquirer), men att liera sig med högern inte var det minsta svårt.

Personligen bedömer jag att Akbayan - Citizens Action Party - är en realistisk kraft. Här finner man olika schatteringar av vänsterfolk samlade. Det ger folk större utrymme för att utvecklas för att aktivt delta i en förändring av det filippinska samhället. Det är ett militant parti. På svenska låter "militant" konstigt och låter som om det skramlas med vapen. Men termen betyder mer att man är bestämd och aktiv i sin handling att få till förändring. Akbayan anses väl av the reaffirmists som socialdemokratiskt. I alla fall skulle de inte kunna tänka sig att liera sig med Akbayan. Istället motarbetar de gärna. Vid demonstrationer försöker dessa Bayan-folk att slänga sig framför med sina banderoller för att synas.
   Bayan säger inte öppet att de stöder väpnad kamp och proletariatets diktatur. Bayan betyder "nation" eller "folk". Den som var med 1986 kommer kanske ihåg Partido ng Bayan. På direktiv var de för bojkott av "snap election" vad det gäller presidentvalet 1986. På så sätt fick de inte vara med att "ta åt sig äran" vid People Power (I - som den s.k. Edsa-revolutionen kallades).
   Man kan ju fråga sig varför de inte använder sig av samma namn. Det är ju samma folk i ledningen där.

SANLAKAS hade också en representant (liksom Akbayan) under perioden efter förra valet. Han har avgått nu för att ge plats åt en annan SANLAKAS-representant, eftersom han ställer upp för Partido ng Manggagawa (Arbetarpartiet) som bildades strax efter att SANLAKAS-ledaren Popoy Lagman mördades i början av februari. De har stor arbetarbas och lyckas alltid mobilisera många deltagare på sina demonstrationer. De bär fortfarande på en variant av marxismen-leninismen. Och anser sig mycket militanta."Lakás" betyder förresten "styrka".
   Sanlakas och BMP (fackföreningsrörelse) är starka. De har också socialistiskt eller kommunistiskt parti bakom sig. De bär tyvärr med sig mycket att det gamla CPP-tänkandet. Centralistiskt etc. Men de lyckas också mobilisera massor. De är i hög grad militanta.

eva

Kilos Kabaro
På kvinnodagen den 8 mars var det (som vanligt nuförtiden efter vänstersplittringen på mitten av 90-talet) två demonstrationer.
   Dels de som gick under Gabriela - som är medlemsorganisation i Bayan. Och dels Kilos Kabaro. "Kabaro" betyder egentligen "vi har likadana kläder" eller "jämlika". "Kilos" betyder "rörelse".
   Den senare har bara något år på nacken. Sedan förra året har deltagarantalet i demonstrationen ökat drastiskt.
   Många olika kvinnoorganisationer - med olika inriktningar - gick där. Medical Action Group (MAG) där jag jobbar var också med. MAG arbetar ju med hälsa som mänsklig rättighet. Och kvinnorna får stort utrymme i våra program/projekt. Likhaan som är en annan hälsoorganisation, inriktad på "reproductive health", är en av initiativtagarna till Kilos Kabaro. Någon kanske kommer ihåg att jag berättat att jag har varit med ute i ett av deras urban poor-områden, på deras Mothers Clinic, där utbildade hälsoarbetare sköter i stort sett hela ruljansen med en fantastisk kunnighet och entusiasm. Behövs det att en doktor ser patienten uppmanas denne att komma tillbaka på de två dagar när det kommer en läkare från Likhaan. De kan också remittera patienten till läkarvård/alt. sjukhusvård om det behövs akut assistans.
   Lina, hälsoarbetare från Letre, berättade stolt för mig att de var cirka 130 kvinnor som kommit från Letre för att demonstrera. Andra organisationer som syntes var också Freedom from Debt Coalition, som arbetar med skuldfrågan. Kakammpi som arbetar med migrant workers families fanns också på plats. Dagen efter hade de seminarium om "Abandoned Women of Overseas Filipino Workers" - många fruar som är kvar i Filippinerna med sina barn får nämligen uppleva att maken har förhållande i utlandet, han kanske till och med gifter sig där, många "glömmer" att skicka hem pengar - barnen far illa etc.
   Det finns andra s.k. migrant workers-organisationer också. En av dem som syns ibland i massmedia är Migrante International. De är uppknutna och kontrollerade av alliansen Bayan.

Rolly (från MAG) och jag gick till East Avenue Medical Center för att göra sjukbesök på barnakuten. Där fanns lille Dionysus, 4 månader, som hade börjat repa sig efter att vara dödssjuk två dagar före - diagnos: allvarlig lunginflammation. Hans pappa är f.d. politisk fånge hade sökt upp MAG för att få hjälp.

eva



Några notiser

Lördagen den 17 mars
Hold-ups på Masigla Street
Häromdagen var det 4 (!) rånöverfall på vår gata. Halv nio på morgonen. Med vapen alltså. Undrar hur många andra gator och människor som också blev offer. Emellanåt varnas man (djungeltelegrafen) att det förekommer "snatches". Man ska akta sig för en hemmagjord svart jeep. Jag har efter förra årets överfall för vana att låta huvudet gå fram och tillbaka och runt nästan ett helt varv hela tiden när jag går ut. Har gärna ett paraply till hands - det kan ju användas som batong.

Medical missions i rivna slumområden
I dag, lördag är Medical Action Group ute på medical mission i Balintawak. Ett stort slumområde revs häromdagen. Ligger i norra Stor-Manila.Tre små barn sjuka i mässling dog.
   I Letre, där hälsoorganisationen Likhaan har en klinik, har ett stort avsnitt av slumområdet raserats med våld. Likhaans Mothers Clinic som drivs av hälsoarbetare som bor i området och är tränade av Likhaan har klarat sig. Och igår var hälsoarbetarna ute och gav första hjälpen till de drabbade.

En senatorskandidat tänker miljövänligt
Under valtider översvämmas hela Filippinerna av affischer. Det spelar ingen roll om det står POST NO BILLS på väggarna. Det klistras och klistras överallt. En kandidat har medvetet undvikit att ha affischer. Han använder sig av "stickers" som är lätta att ta bort. Dessutom har han bestämt sig på att satsa alla sina krafter på att nå ut till D och E-invånare, dvs de fattiga människorna som utgör 80% av Filippinernas befolkning.
   Miljön i Filippinerna är ett mycket stort problem. Det kommer att ta generationer, innan det kommer in i folks allmänna medvetande. En grundläggande faktor till att det dröjer tror jag beror på den låga skolningsnivån bland vanligt folk. Att kunna läsa och skriva och räkna och komma med i statistiken som "litterate" är vilseledande. Fråga dessa människor om de kan återge en längre text, eller formulera en text så kommer man komma fram till att den officiella siffran att 85% (eller är det högre man påstår) är läs- och skrivkunniga. TV är det media som gäller, i alla fall i storstäderna. På landsbygden i byarna lyser dessutom elektriciteten ofta med sin frånvaro.

Quezon City den 9 april
Påsk i Filippinerna
Nu är Filippinerna inne i the holy week. Helgdag idag. Fast vi på MAG ska till kontoret - storstädning och sortering av böcker etc. Flytta om lite möbler. Ja, på det stora hela försöka få "biblioteksdelen" med referenser att fungera bättre. Vi saknar fortfarande pengar för bokhyllor. De finns inte med i någon programbudget.

Jun och jag var i Subic igår. En del av er känner till Subic Bay, där amerikanarna hade en flottbas. Vulkanen Pinatubo med all sin aska - tillsammans med fleråriga protester från vänstern - lyckades få iväg amerikanarna från basen.
   Olongapo City kanske säger er mer. Staden bredvid basen. Staden där nöjeslivet flödade under de amerikanska soldaternas tid - dvs prostitutionen. Den filippinska familjen Gordon har länge hållit och håller fortfarande staden Olongapo i sitt järngrepp. Gordondynastin. Land grabbing. De snor åt sig public land. Pengar drösar ner i deras fickor. Den som inte gillar Gordon kan lätt bli trakasserad via alla de som stöder honom. Gordon är den som blivit "promoverad" av staten för att han skött det så "effektivt" med SBMA, Subic Freeport Area.
   Businessmen, särskilt japanska, har investerat här. Och för den vanliga medelklassfamiljen med tillgång till egen bil (eller vänners bil) är Subic ett populärt utflyktsmål för att storshoppa. När jag en gång jämförde priser där så fann jag att många av produkterna har samma pris men att de ofta är angivna i $ och kan få vanliga filippinen att få lite av det där "amerikanska". Jag kanske har fel betr. priserna men det var mitt intryck - att det inte var nämnvärt billigare.
   Regnskogen finns kvar i Subic - på vissa platser. Amerikanarna behöll den för att kunna träna gerillakrigföring. Och på hemvägen körde vi genom gamla basområdet igen. Hälsade på aporna som finns där. Och de stora flygande hundarna som hänger i tusentals i träden. Tack vare mitt besök hos Munting Tahanan (lilla hemmet - för street children i Bataan, som svenska Caritas stöder) visste jag att någonstans kunde hitta dessa djur.

Spel för gallerierna
Just nu kan man läsa i tidningarna att peace talks mellan regeringen och National Democratic Front ska äga rum. Det var tal om Oslo. Filippinska regeringen ville Stockholm eftersom det finns ambassad där. Med lång erfarenhet betr. den s.k. ND-rörelsen så tvivlar jag på ärlig önskan bakom NDFs/CPPs att vilja ha fred. Nej, ni får förlåta - men jag ser det hela som taktiskt spel från NDFs sida. Propaganda. Det nybildade partiet Bayan Muna tillhör som ni vet NDF/CPP. Publicitet för att få in folk i kongressen?
   Det har nämnts om solidaritetskonferens i samband med att överenskommelsen om peace talks kom till stånd. Vilka är medlemmar i den solidaritetsrörelsen? Sorry, för er som inte hänger med i alla svängarna. Där hittar man folk från s.k. marxist-leninistiska partier. Är jag grov? Jag tror att det är lika bra att vara det. Filippinska regeringen (med allt vad det innebär) vill naturligtvis ha slut på störande moment för sin "utveckling" av nationen. Utländskt kapital störs av krig som pågår.
   Men jag tror alltså inte för "fem öre" att NDF/CPP/NPA kommer att sluta med gerillaverksamhet. De har ju gått ut med protracted people's war och de studenter de mobiliserar får lära sig att armed struggle är det viktigaste. Skulle de ha ändrat politik? No, no. Deras vision är en enpartistat med proletariatets diktatur när Filippinerna "befriats". Det intressanta skulle väl vara att de dock inte kan anses som den mest ultra bland vänsterfolk längre.
   Europeisk solidaritetskonferens i Filippinerna i augusti. För den som vill veta mer om solidaritetskonferensen går det bra att kolla på hemsidan www.philsol.nl. Läsvärd hemsida.

Tisdagen den 26 april
Erap är arresterad
Kom tillbaka från fältbesök nästan en vecka på Negros - vårt hälsoprogram där. Mycket att skriva om - nere på mikronivå. Ingen elektricitet. Ingen TV. Ska skriva en liten rapport har jag tänkt mig.
   Det var i måndags som Erap arresterades, tillsammans med en av sina söner. Big time - för alla supporters till honom. Det är ju valtid. Och på nyheterna ser man den ena politikern som stöder honom passera revy inför kameramän och annan media. Gratispropaganda för dem.
   Sedan igår samlas "gräsrotssupportrarna" vid Edsa shrine. Ett slags Edsa 3. Och det är mycket folk - oftast sluminvånare - som samlas där. Den som är intresserad och vill veta mer kan läsa Philippine Daily Inquirer och Philippine Star på webben.
   Själv ska jag fortsätta att arbeta. Det är mycket varmt och hjärnan går på lågfart. Amy vår tandläkare är på medical mission på ön Masbate. Beng och Rolly och vår volontärläkare Carmi kommer att assistera vid hungerstrejken som ska påbörjas utanför Högsta domstolen. Temic-arbetarnas. Kanske en del av er minns hungerstrejken de hade 1997.
   Jag blir ensam på kliniken imorgon. Queng, vår executive director, kommer att assistera. Hon är läkare. Nej, nu måste jag som sagt var fortsätta att arbeta lite innan jag kryper till sängs.
Hälsningar eva



Första maj

Vad händer nu i Manila
Vad kommer att hända?
   Erap arresterad. Eraps supportrar trummade ut till Edsa shrine.
   Fanatiska politiker hetsar och hetsar - tankarna för till Hitler och hans gelikar.
   Massan med folk är enorm. Iglesia ni Kristos TV-kanal basunerar ut hela spektaklet på sin kanal, 24 timmar om dygnet. Idag kapades den TV-kanalens kabel till Mindanao. Journalister som varit vid Edsa för att rapportera har hotats fysiskt av folkmassan på Edsa. Majoriteten av folkmassan tillhör med all sannolikhet "lumpenproletariatet". Hjärnorna bakom håller sig delvis undan. Men folk som Enrile (en av hjärnorna bakom Marcosdiktaturen) är en de ledande. Och där finns Gringo Honasan (en av kuppledarna 1989), Miriam Santiago, Angara, där finns "Butz" Aquino, Lacson (f.d. Phil. National Police-chef). Etc. Och en viktig makt i det hela har Iglesia ni Kristo. Och där är El Sheddai.
   Enrile lär ha sagt att det är dags att röra sig ner mot Mendiola bridge. Det är där som Malacanang palace ligger.
   Vad kommer att hända? Var står militär och polis? Skjuter de skarpt? Vem skjuter skarpt?
   Det finns folk redan vid Mendiola - från progressiva krafter såsom Akbayan (jag vet inte var de andra är eller vad de gör.) Akbayan ser det som viktigt att det civila samhället tar ställning - visar att det är korrekt att Erap är arresterad. Att man är mot korruption. Om ingen protesterar är det som om man ger folk som är på Edsa nu rätt.
hälsningar från eva

En helt annorlunda 1 maj
Hela förmiddagen den 1 maj följde vi händelseutvecklingen utanför presidentpalatset Malacañang och vid Mendiola bridge via TVs direktutsändningar.
   Militär och polis sköt varningsskott i luften. Pro-Erap-demonstranterna kastade stenar mot militär och polis. I morse meddelade jag att en polis dödats. Uppgifter kom senare om att ytterligare en polis dödats. En av demonstranterna har också dödats. Många har skadats. Många har arresterats.
   Demonstranterna attackerade journalister. De ansåg att dessa inte stod på deras sida. Bilder visade hur stenar och flaskor kastades mot kamerorna som filmade. Och nyss såg jag på en journalfilm hur demonstranterna välte och systematiskt förstörde 3 stycken stationsbilar som TV-bolaget ABS-CBN använder. "Maximum tolerance" hade beordrats. Förvånansvärt att militär och polis klarade av det konststycket. Dock såg man att flera av demonstranterna som arresterats attackerades med knytnävar och slag från batonger när de fördes till arresten. Strax före kl 12 på dagen lyckades militär och polis tvinga tillbaka och skingra demonstranterna. Dessa tog sin tillflykt till Nagtahan-området.
   Akbayan med flera vänsterorganisationer och fackföreningar samt kyrkliga organisationer bestämde under förmiddagen att mötesplatsen för att fira 1 maj skulle bli Edsa shrine (mötesplatsen ändrades från ursprunglig plats pga omständigheterna). Skulle jag följa med på demonstrationen eller ej? Vacklade. Ena minuten kunde jag känna det som relativt tryggt medan det sedan svängde om inombords. Idiotiskt att utmana ödet? Och jag som utlänning? Fast jag kände det som viktigt att fira 1 maj. Solidarisk handling med alla de arbetare som kämpar för rättvis lön och arbetsförhållanden. Efter många överväganden bestämde jag mig för att åka dit men att mer eller mindre åka hem meddetsamma. Kanske var det som lockade också att det var en historisk händelse.

Strax innan vi gick hemifrån såg vi på en av TV-kanalerna att presidentpalatset hade presskonferens. State of rebellion proklamerades. De personer som jag nämnde i mitt brev från i morse skulle arresteras, tillsammans med andra av "hjärnorna". (Dock verkar det som om Miriam Santiago "sparas" från arrestering, vad jag förstod från intervju med Gloria nu senare på kvällen.) Erap och hans ene son har nu förts till en military camp i Sta Rosa i Lagunaprovinsen söder om Manila.
   Medan vi var vid Edsa shrine berättade några vänner till oss att Gringo Honasan hade arresterats av militär i sitt hem. Och någon timme därefter var också Juan Ponce Enrile arresterad i sitt hem i Dasmariñas village (en subdivision). På listan står ett 10-tal "hjärnor". Genom att det är helgdag här i Filippinerna kunde president Gloria Macapagal-Arroyo inte proklamera state of emergency. Folk har inte hört talas förut om "state of rebellion". Proklamerades för att kunna rättfärdiga arresteringarna.
   När vi kom med MRT (metron) såg vi fullt med militärer vid stationen. Och militärfordon. Militär överallt. På de "fly overs" som finns vid Edsa shrine stod det utposterade militärer. Under dessa broar stod det militärer. Avfarten ned till Edsa shrine var avspärrad. På hustaken också.
   Bland demonstranterna fanns också militär. Jag har tidigare i Filippinerna sett militär utposterad för att möta vänsterdemonstranter. Den här gången fungerade militären som en slags säkerhet för att demonstrationen skulle kunna genomföras utan hot från pro-Erapdemonstranterna.
   Vartefter tiden gick kom det fler och fler grupper till demonstrationen. Eftersom kyrkliga organisationer också deltog i firandet av arbetardagen kom det att bli en blandning av tal för arbetarnas rättigheter med kyrklig krydda. Innan kardinal Sin skulle tala höll man på och bad i mer än en halvtimme. Jag stötte mig mest på att det lät som mekanisk bön. Ord som man rabblar. Skulle stöta mig mindre om man gav de olika orden eftertryck.
   Vi var mer än 2 timmar vid demonstrationen. Fler och fler människor kom. Var Bayan-folket höll hus vet jag inte. Någon enstaka Bayan Muna-individ syntes med T-shirt. Fanns också två fanor. Efter att ha sett en nyhetsutsändning i kväll förstår jag att det låg taktik bakom det hela.
   När TV-reportern börjar tala ser man Bayan Muna-fana som svängs runt. De har en taktik att "alltid synas" - försöka "ta över". Det var alltså därför som det var få av dem där - men med lite "kulisser" kan man få det att verka som om man deltog och hade en viktig roll vid Edsa shrine idag. Jag kan låta cynisk men jag har belägg för detta beteende från andra aktiviteter.
   Sanlakas, BMP och Partido ng Manggagawa (det nybildade "arbetarpartiet") höll egen demonstration. De tar helt avstånd från Gloria, och har därför svårighet att samlas på samma ställe som organisationer som inte 100%-igt fördömer Gloria. Tänk om de hade kunnat tumma på sina principer.

På demonstrationen fick jag höra vad som hände med anti-Erapdemonstranterna utanför Mendiola igårkväll. När det stod klart att pro-Erapdemonstranterna var på väg mot palatset drog de sig undan.
   Men flera som inte lyckades ta sig därifrån innan de första började anlända tog sin tillflykt på palatsområdet dit de tillåts komma in och söka skydd. De blev "fast" således. Och inte förrän militär och polis hade skingrat pro-Erapdemonstrationen vid middagstid idag kunde de ta sig hemåt.
   Hur kommer det sig att den fattige filippinen så hängivet ställer sig bakom en korrumperad f.d. president som Estrada (Erap)? Personligen tror jag att det kan bero på att Erap passar helt in i det filippinska mönstret hur man ska vara.
   Erap representerar mycket filippinskt. Han tillhör "idolsfären" - gammal avdankad filmstjärna. Han pratade med den fattige filippinen på tagalog - gav sig ut för att vara "för de fattiga". Han lever i sus och dus. Super. Har förhållanden med flera kvinnor på en gång. Har barn lite här och var. I detta superkatolska land. Ja, han erkänner detta öppet och ger på så sätt ett "ärligt" intryck. Han höll sig med en First Lady (den lagvigda hustrun Loi) som ställde upp för gallerierna. Sönerna (olika mödrar) och dotter snyftar med hur oskyldig pappa är. I själva verket är de också med i rofferierna. Erap gav sig ut till fattigområdena och skakade hand med "massorna". Han delade ibland ut sedlar direkt till "massorna" som lever från dag till dag. Han lyckades få dem att tro att han delade ut "titles" till mark. Han körde med sin "Jeep ni Erap" och Erap-bod med billiga matvaror. Främst såg han till att han syntes bland "massorna". "Utang ng loob" - dvs om någon ställer upp med en tjänst så känner man sig skyldig att ställa upp när denne är i knipa.
   Det känns tragiskt tycker jag när man ser dessa massor av människor fanatiskt gå ut på gatorna för att Erap ska bli fri och återinstalleras. En fattig människa tänker ofta kortsiktigt. Mat för dagen. Man läser mest tabloider (dagliga skvallertidningar med sensationsreportage). Nyheterna på TV är mestadels de program som på smaskigt sätt förmedlar sensationshändelser, eller berättar om sexuella övergrepp eller mord. Helst med närbild på blod.
   Det tragiska är att se att det finns folk som medvetet, cyniskt lurar folk för egen vinnings skull.
1 maj i Manila år 2001.

hälsningar från Eva



Till Stiftelsen ESULs Vänner - To Friends of ESUL

En inbjudan att resa, lära och roa sig: Besök Filippinerna
A Proposal to Travel, Learn and Enjoy: Visit the Philippines


Well, the idea is for Friends of ESUL to have the possibility of spending sometime - perhaps, two to three weeks - in the Philippines for two purposes: to experience and observe the social realities as well as the efforts to confront, in a constructive way, such realities; and then, also to be able to reflect and enjoy by way of a relaxing vacation in nature or recreational spots in the country.

How will this be made possible?
The country representative of ESUL in the Philippines in cooperation with ESUL's existing partners will handle the country exposure. Advice and some services may also be sought from the Peoples' Global Exchange, an NGO with expertise in this area of alternative tourism.

What will be offered by way of Exposure to Social Realities?
The first part of the sojourn will consist of visits to urban and rural communities to enable the participants to have a glimpse of the lives of the common people - urban poor, workers, farmers, fisherfolk, families of migrant workers abroad, students, street children, street vendors, pedicab drivers, minority people and the like. The participants will have the chance to interact and to listen to their stories. Likewise, the participants will also be able to meet with some NGOs and people's organizations involved in human rights work and people-oriented development projects. Among these will be the partners of ESUL. To see for themselves the social contrasts in this society, the exposure will also include visits to one or two exclusive villages where the rich and super rich reside.
   The ESUL "travel bureau" will prepare a "menu" of sectors, communities, organizations which the participants in the exposure could chose from prior to the trip. A must to visit, however, are two or three communities where ESUL's partners have their projects.

What about the relaxation/vacation part of the Philippine sojourn?
Yes, the second part of the exposure could be a short vacation of one to two weeks in nature and/or recreational spots in the Philippines. Here is where the participants can engage in various enjoyable activities or to just simply relax. The spots could range from beach resorts, mountains vacation places, scenic islands or historic towns - depending on the inclination of the participants. As in the other aspect of the exposure the travel bureau will try to put forward a menu of nature, historical or recreational spots from which the participants could chose.

What else will the Travel Bureau be doing?
The travel bureau will take charge of orienting the participants on the whole visit as well as on the specific communities, sectors, organizations to be visited. An orientation on Filipino culture and specific recommended dos and don'ts will also be included. ESULs' travel bureau will ensure that insecure areas are not included in the menu (unless the participant insists!)

And what about the expenses?
All the expenses for the exposure will have to be shouldered by the participant - travel fare, insurance, visa and various expenses while in the Philippines. Of course, ESUL will try to work out a low-budget exposure as much as possible but the actual budget will depend very much on the choices made by the exposurees especially for the vacation part of the visit. Budget for the social reality aspect of the exposure may be made much lower should the participant be open to stay at NGO offices, at the homes of Filipino families or at low-cost but comfortable pension houses. Anyway, ours is not a luxury package.

Why have such a visit to the Philippines?
As ESUL Foundation is about assistance dedicated to the liberation of people from exploitative and oppressive structures, we thought the Friends should have the possibility of getting a deeper understanding of the people living under these structures, of their struggles and of the beauty of their country.

Sixto Carlos
ESUL Philippines
12 March 2001



Stiftelsen ESULs Vänner

(Vänföreningen till Stiftelsen ESUL - Emmaus Sundsvall-Luleås Biståndsfond)

I styrelsen sitter Anna Jansson, Eva Karlberg och Gunilla Nilsson
Adressen är:
Stiftelsen ESULs Vänner
c/o Gunilla Nilsson, Gävlegatan 8, 4tr, 113 30 Stockholm
Telefon: 08-34 78 81 E-postadress: emmaiter@esul.org

Brev från Filippinerna
Stiftelsen ESULs biståndsarbetare i Filippinerna, sjuksköterskan Eva Karlberg, berättar om sitt arbete och ger personliga reflektioner om händelser på Filippinerna per e-post till styrelsen och även till en del av Vänföreningens medlemmar. Breven redigeras och ges ut i broschyrform, och finns också att läsa på www.esul.org/brev/ - de skickas ut till medlemmar i Vänföreningen samt till bidragsgivare som med minst 100:- stöder Stiftelsen ESULs biståndsverksamhet.