Brev från Filippinerna - nr 9

Stiftelsen ESULs mikrokreditprojekt

Glimtar från kvinnors vardag i slumområden i Filippinerna - en beskrivning av Stiftelsen ESULs pilotprojekt med mikrokrediter i samhällen i och nära Manila Läs mer här Brev från Junsele - en hälsning från Stiftelsens förvaltare Läs mer här Lite inspirerande information från andra sidan jordklotet - ESUL-medlemmen Jun Carlos i Filippinerna sammanfattar läget av ESULs mikrokreditprojekt under åren 2000 - augusti 2002 Läs mer här

Det här är ett specialnummer av Brev från Filippinerna. Hela numret handlar om Stiftelsen ESULs mikrokreditprojekt.

ESUL-styrelsemedlemmen Carina Carlström beskriver med konkreta exempel de intryck hon fick, när hon besökte ESULs partner under januari-februari 2002.

Stiftelsen ESULs förvaltare Anna-Eva Kärrman skickade i augusti 2002 ett brev till Vänföreningens medlemmar. Vi publicerar det här. Anna-Eva har kommit tillbaka till Sverige efter två års arbete i Tyskland. Hon reste tillsammans med Carina till Filippinerna i början av året.

Den tredje styrelsemedlemmen i Stiftelsen ESUL är Sixto "Jun" Carlos, som är baserad i Filippinerna. Han beskriver i "Lite inspirerande information från andra sidan jordklotet" om hur arbetet fortlöper. Lånen som ESUL har givit har mångfaldigats. Ursprungslånet har i flera fall lånats ut, återbetalats av låntagarna, lånats ut igen, återbetalats av låntagarna etc. Därav de stora summorna.

Utvecklingen hos de olika samarbetspartnerna är ojämn. En del har gedigen kunskap om kooperativ verksamhet och mikrokreditlån. Andra hade endast en gemensam organisation, när de började, och de är på väg att bygga upp kooperativ.

I början av 2003 planeras en sammankomst där de olika partnerorganisationerna samt en del expertis från gräsrotsorganisationen Kakammpi kommer att deltaga. Det är ESULs förhoppning att alla ska kunna dra lärdomar av varandras erfarenheter - framgång och misstag.
Sammankomsten kommer också att ge ett riktmärke, om Stiftelsen ESUL ska fortsätta med sitt mikrokreditprogram.
Detta är ju fortfarande på pilotstudiestadium.

En beskrivning av Stiftelsen ESULs (Emmaus Sundsvall-Luleås biståndsfond) pilotprojekt med mikrokrediter i samhällen nära Manila

Detta är en beskrivning av de intryck vi fick under tio dagars intensiva besök i början av året (28/1-6/2 2002). Vi är de tre medlemmarna av ESULs stiftelse, Anna-Eva Kärrman (förvaltare), Jun Carlos och undertecknad, Carina Carlström (ESULs Vänners representant).

Förutom att besöka mikrokreditprojekten träffade vi även hälso- och människorättsorganisationen Medical Action Group (MAG) som ger hälsovård till fattiga och engagerade människor, bland annat politiska fångar. Emmaus Sundsvall-Luleå/
Stiftelsen ESUL har haft en volontär på MAG i fyra och ett halvt år, Eva Karlberg. Vid besöket utvärderade vi våra erfarenheter av detta samt fick information om ett av MAGs hälsoprojekt som ESUL stödjer, nämligen utrustning för att effektivisera MAGs hälsomottagning. Mer om detta finns att läsa i tidigare upplagor av nyhetsbrevet Brev från Filippinerna som ges ut av stödorganisationen ESULs Vänner.

Idén
Idén med mikrokreditprojekten är att fattiga sluminvånare, som i de flesta fall är kvinnor, får låna mindre summor pengar till lägre ränta än vanligt. Den lägre räntan är en stor lättnad för dem eftersom de tidigare har varit hänvisade till ockrare, sk bombays som har krävt så höga räntor att deras små affärsörelser haft svårt att löna sig. Dessutom kräver ockrarna att låntagarna ska köpa dyra och ibland onödiga saker som till exempel smycken till överpriser som bevis på deras betalningsförmåga, innan de får ta ett lån. Lånet från ESUL används till att investera i den småskaliga affärsverksamhet som personen redan driver.

Praktik
Exempel på verksamhet är bageri, flaskinsamling, kiosker (sari-sari store) och matserveringar. En del av den lägre räntan som låntagarna betalar går in i ett kooperativ, antingen redan existerande eller planerat. En annan del av räntan är eget sparande, och en tredje del går till ESUL. Anledningen till att ESUL tar lite ränta är för att kompensera för inflationen så att stiftelsen kan behålla sitt kapital för att använda till andra biståndsprojekt. Den del av räntan som går till kooperativet bestämmer medlemmarna över. Vanligtvis går pengarna antingen till nödvändiga nyttigheter, t.ex. en vattenpump så att alla får tillgång till vatten, eller till att lånas ut till fler som behöver investeringskapital för småskalig affärsverksamhet. Låntagarna lånar i grupp och har gemensamt ansvar för att alla betalar tillbaka. Ingen får ett nytt lån förrän alla betalt tillbaka.

Exempel
Här kommer en beskrivning av ESULs mikrokreditprojekt som befinner sig i olika stadier i utvecklingen av fungerande kooperativ som kan erbjuda fattiga människor något som de så väl behöver: investeringskapital.
 
 

I-CELL (Inawaran Center for Ecumenical Learning and Living)

MAAGAY COMMUNITY CREDIT COOPERATIVE
I-CELL stödjer kooperativuppbyggande, bland annat Maagay Community Credit Cooperative i Antipolo city som lånat 30 000 peso (1 krona ca 5 peso) av ESUL. Samhället Antipolo ligger bredvid en enorm golfanläggning på totalt 800-1000 hektar och invånare har flera gånger tvingats flytta när golfbanorna utökar sitt territorium.

Maagay Community Credit Cooperative har 17 medlemmar. För att bli medlem måste man köpa minst en andel som kostar 300 peso. Maximalt antal andelar per person är fyra. Kooperativet har tre olika sorters lån som går till något av följande:
1. Hälsa och utbildning
2. Produktion (t.ex. gris- eller hönsuppfödning)
3. Mikrokrediter

Den medlem som har fyra andelar som tillsammans kostar 1200 peso har rätt att låna 2000 peso. Om denne betalar tillbaka inom tre månader får hon låna 3700 peso. För varje ytterligare tremånadersperiod som medlemmen sköter sina återbetalningar får lånet ökas med 500 peso. Maximalt kan man låna 8000 peso.

Edna
En av låntagarna är Edna som har sex barn. Minstingen Benedict är 2 år och diar fortfarande sin mamma ibland. Edna har en sk sari-sari store, en diversehandel i vardagsrummet till sitt hem. Hon köper varor varje morgon vid motorvägen i storpack och säljer dem i sin affär. Sedan hon fick låna från kooperativet har hon utökat sin försäljning till även lagad mat. Detta har ökat hennes inkomster.
- Man måste ha bra fantasi när man har så många barn, skrattar hon.
Edna har valt att inte sälja alkohol i sin butik, trots att det skulle öka hennes inkomster.
- Vi vill inte bidra inte till samhällets problem som familjegräl och fylla, säger hon bestämt.
Ednas man har inget fast arbete utan tar tillfälliga arbeten när det finns.
- Han tjänar ungefär 1000 peso i månaden, säger hon. För det mesta tjänar jag mer.
För att ytterligare dryga ut inkomsten säljer ett av Ednas äldre barn bröd varje morgon. Inkomsten går till mellanmål i skolan.

Rose
När vi träffar Rose är hon i full gång att lägga etiketter för kycklingpanering i plastpåsar. Affärerna går bra, hennes panering är mycket populär eftersom filippinare tycker mycket om kyckling. Panerad kyckling har blivit alltmer populär de senaste åren allteftersom amerikanska kedjor som Kentucky Fried Chicken etablerat sig och inspirerat till annorlunda kycklingrätter.
Rose är inne på sitt fjärde lån från kooperativet. Hon har lånat långt tidigare eftersom hon startade sin första diverseaffär för tio år sedan, men det har varit svårt att få lönsamhet i verksamheten delvis eftersom räntorna hon tvingats betala varit så höga. Hennes lån från kooperativet har inte helt tagit bort hennes behov av lån från ockare eftersom summorna fortfarande är för små - men ju längre tid som går där hon betalar tillbaka punktligt, ju mer får hon låna.
Förutom Rose arbetar hennes man med att leverera hennes panering så långt bort som till provinsen Ilocos. Flera affärskedjor säljer den. Hon har anställt tre skolungdomar som hjälper till med paketering.
- Jag började som återförsäljare av färdig panering, berättar hon. Nu gör jag alltihop från grunden. Jag blandar mjöl och andra ingredienser med kryddor och vitlök.

KAMAT MULTIPURPOSE COOPERATIVE
I-CELL som nämndes tidigare stödjer även detta kooperativ i Teresa, Rizal. Vi träffar styrelsen för kooperativet i Teresas community hall, ungefär stadsdelsnämndskontor. Kontoret består av ett rum med målade cementerade väggar, glaslösa fönster, ett bord med plaststolar och en svart tavla. Detta kooperativ är mer etablerat än det förra, med 7 år på nacken.
Teresa är ett fattigt område där många arbetar på antingen en säckfabrik eller en stor gris- och boskapsfarm. På senare tid har flera industrier stängt och de arbetslösa försöker försörja sig på ströjobb som byggnadsarbetare, motorcykeltaxiförare eller på småskalig affärsverksamhet. Kooperativet arbetar bland annat med jordfrågan. I Teresa finns fyra jordägare som i stort sett äger all jord. Det finns ingen möjlighet för de boende att få äga sina tomter vilket gör dem utlämnade till jordägarens godtycke. Målet är att få myndigheterna att köpa jorden för att sedan sälja till de boende till ett rimligt pris. För detta krävs tidsödande förhandlingar, möten och många dyrbara dokument.

Kooperativet har 74 medlemmar med olika verksamheter. En av de viktigaste är en affär där av regeringen subventionerat ris säljs. Koopmedlemmar får köpa ris för 15 peso kilot men även ickemedlemmar får köpa till något högre pris - 18 peso per kilo. Kommersiellt ris kostar minst 20 peso per kilo.
- Vi säljer till och med ris på kredit till ickemedlemmar säger Nellie, som är kassör. Bara vi vet att de kommer att betala senare.
Förutom ris finns bland annat reservdelar, grismat och vatten i den kooperativa affären.
- All vinst från affären går in i kooperativet, säger Nellie. Det beror på att vi vill betala av våra lån innan vi ger återbäring till medlemmarna.

En andel kostar 2000 peso men den som är fattig kan få komma med även om denne bara kan betala 500 eller 1000 peso. Resten får betalas senare.
Räntan på lånen som kooperativmedlemmarna får ta är 10 procent. Av detta går 5 procent till en "patronage refund" som är ett slags påtvingat sparande.

Detta påtvingade sparande går till att öka medlemmens andelar i kooperativet. På så vis växer kooperativets kapital ju mer som lånas ut och dess fortsatta existens säkras.

Den som vill bli medlem måste gå en utbildning om vad ett kooperativ är som ges av den filippinska myndigheten för kooperativ. Utbildaren kommer till Teresa och håller en tvådagars kurs för nya medlemmar.
- Ett problem är att utbildaren bara kan komma på kontorstid och bara om det finns fler än 15 deltagare, säger Nellie. Då är de flesta upptagna av arbete.
Tack vare den erfarenhet som byggts upp i kooperativet under åren klarar man numera att utbilda nya medlemmar med egna resurser.
Förutom grundutbildning erbjuder myndigheterna även vidareutbildning i bokföring som en av kooperativets medlemmar gått.
Det första lånet medlemmarna kan ta är lika stort som deras andel, dvs 2000 peso. Om detta betalas tillbaka i tid får man låna dubbelt, dvs 4000 peso nästa gång.
Av ränteinkomsterna går 70 procent till kooperativets kapital och 30 procent till administration, dvs till att betala ersättning till kassören och andra styrelsemedlemmar. De sistnämnda får 100 peso i månaden i ersättning men om medlemmen inte är närvarande på månadsmötet går pengarna istället till kooperativet.

Ickemedlemmar får låna om de har säkerhet och till 15 procents ränta istället för 10 procent.
Detta är att jämföra med ockrarna som tar 20 procent i ränta på 60 dagar.

För att ge exempel på vad medlemmarna gör med lånen tar styrelse-medlemmarna med oss till några låntagare:

Julie
Vi besöker Julie, 27 år, som tagit över sin fars bageri. Hon träffade sin man på en kakfabrik och tillsammans driver de nu det lilla familjebageriet med tillhörande butik. Sortimentet är stort, fler sorter finns att välja på än man normalt kan se i liknande brödbutiker. Kakorna med kokos är särkilt goda!
- Tack vare lånet från kooperativet kunde vi köpa in fler ingredienser och utöka sortimentet, säger hon blygt.
Det har förbättrat vinsten.

Jean
När vi kommer in till Jean och hennes familjs vardagsrum får vi en lektion i återvinning. Hon radar upp olika sorters flaskor, plast och metaller och berättar hur mycket var och en är värda i pant. Jean köper flaskorna och metallen från insamlare i området och säljer vidare till skrothandlare.
- Varje söndag går jag runt och samlar ihop vad insamlarna åstadkommit under veckan. Ibland kommer de hit med sakerna.
Dessutom säljer Jean isglass som hon tillverkar i sin frys. Hon har sex barn varav de äldsta hjälper till på sin fritid.
Med sitt 3000 peso lån från kooperativet kunde Jean köpa in fler flaskor som hon sedan kunde sälja vidare och på så vis öka sina inkomster.

När vi återsamlas berättar kooperativets styrelsemedlemmar att de flesta låntagarna använder pengarna till reparationer av motorcykeltaxis eller grisuppfödning. Som långtsiktigt mål har kooperativet att köpa en tankbil som kan användas till att leverera vatten till samhället.
Om vi har en egen tankbil kan vi få ner priset till 20 peso per tunna, från 25 peso idag. Och samtidigt göra en vinst som kan gå till kooperativet.

Vatten är en stor och svår utgift för många fattiga familjer i Teresa. Myndigheterna har lovat rinnande vatten länge men ännu har inget resultat setts.
 
 

KAKAMMPI

Vi träffar Joel, Kakammpis "livelihood program officer" sedan tre år tillbaka. Han är ansvarig för mikrokreditprojekten som startade år 2000. Han har studerat kooperativuppbyggnad på universitetet och har även praktisk erfarenhet. Kriterierna för att man ska få bli medlem i en lånegrupp, som så småningom ska formas till ett kooperativ, är att man är medlem i Kakammpi, fattig och driver en affärsverksamhet, säger Joel.
I Paco är man nu inne på fjärde omgången lån medan man i Tondo bara kommit till andra omgången. Anledningen är att Tondogruppen hade problem i början med medlemmar som inte kunde betala tillbaka sina lån.
- Lånet vi kunde erbjuda har hindrat minst en ensamstående mamma från att åka utomlands, säger Joel allvarligt.
Han besöker grupperna 1-2 gånger i veckan. Den vanligaste verksamheten är småaffärer, sk sari-stores.
Hälften av den 15 procentiga räntan (på 100 dagar) går till sk påtvingat sparande.
- Målet är att vi ska få ihop tillräckligt med pengar för att forma ett kreditkooperativ. Sedan kan fler få låna, säger han.
Joel menar att det är viktigt att räntan inte sätts för lågt för då kan folk tro att det är välgörenhet och vägra betala tillbaka något alls. Han har erfarenhet av det.
Reglerna är ganska strikta i början.
- Om en medlem i gruppen inte kan betala förlorar alla sitt påtvingade sparande, säger Joel. Och inga fler medlemmar kan komma med i gruppen förrän alla betalat.
Totalt har 33 personer i Tondo och Paco fått lån av Kakammpi.
- Vi började med ett lån på 50 000 peso från ESUL och lade till 5000 peso från Kakammpi. Denna summa på totalt 55 000 har på nio månader växt till att 157 500 peso har kunnat lånas ut.

KAKAMMPI - TONDO
Vi besöker först Tondo, ett slumområde en bra bit utanför Manila. Vägen myllrar av människor, hundar, och färglada jeepneys. Män sitter och halsover i sina motorcykeltaxis i väntan på kunder. Några barn retas med en strövhund.

Virginia
- Jag lagar frukost och säljer varje morgon, berättar hon. Jag börjar laga mat kl. 1.00 på morgonen och säljer sedan rätterna mellan kl 4.00 och 8.00. Efter det sover jag.
Virginias man är chaufför och tillsammans försörjer de fem barn.

Josie
- Jag är född här i Tondo och har en liten affär där jag säljer snacks, godis, cigaretter, dricka och glass. Med lånet på 3000 peso kunde jag köpa in fler produkter att sälja. Min man arbetar i Saudiarabien och vi har fyra barn. Eftersom jag måste se till barnen också hjälper min mamma mig att se till affären.
Josie betalar av sitt lån med 34.50 peso om dagen. Hon vill försöka betala 50 peso så hon snabbare kan låna igen.
- Jag skulle vilja sälja ris, olja och gas också, säger hon.
Hon tjänar mellan 400-500 peso om dagen. Mycket av det intjänade går till inköp av nästa dags produkter.

Nit-nit
- Jag köper in tvättmedel som jag sedan går från hus till hus och säljer. Tack vare lånet måste jag inte vänta tills min man får lön för att köpa in tvättmedel.

Nit-nit har läst två år på en utbildning till sjuksköterska. Men det andra året dog hennes far och det fanns inga pengar till fortsatt utbildning.
- Jag bestämde mig snabbt för att gifta mig, säger hon och skrattar. På så sätt blev jag inte längre en börda för familjen.

Flera av medlemmarna i Kakammpi i Tondo har sina barn i organisationens förskola några timmar varje dag. De deltar även i föräldrautbildning. Vi besöker förskolan där barnen just gått hem för dagen. Lokalen är sliten med stora hål i korkmattan. Men i hyllorna finns leksaker, böcker och färger. Ovanför svarta tavlan står alfabetets alla bokstäver.
- Vi lär barn och föräldrar bland annat vilket mat som är nyttig att äta, säger Rennie, lärare på förskolan.

Hon har betalt tillbaka sina lån punktligt och är nu uppe i en lånesumma på 20 000 peso.

Teresita
64-åriga Teresita har fött upp sin familj med 8 barn på att sälja räkor. När hennes man levde hjälpte han till. Nu hjälper hennes son henne. Han åker till den stora marknaden i Divisoria klockan 9 på morgnarna för att köpa in räkor. Teresita säljer dem nästa dag på Pacos lokala marknad med start klockan tre på morgonen. Hon slutar sälja 6 timmar senare. Så har hon hållt på 6 dagar i veckan i 40 år.

- Tack vare lånet från ESUL kan jag köpa in fler räkor och därmed öka min vinst, säger hon nöjt. Och så är jag glad för den delen av återbetalningen som är obligatoriskt sparande, säger hon. Jag har lärt mig spara.
Hon ska använda de obligatoriskt sparade pengarna till att reparera ett utrymme som hon hyr ut.
- Ockrarna kräver 20 procents ränta på 40 dagars lån, säger hon. Det är stor skillnad mot ESULs lån.
Teresita är stolt över att ha lyckats ge två av sina barn universitetsutbildning. Ett av dem arbetar nu på finansdepartementet.
- Jag önskar bara att ESULs lån kommit tidigare! säger hon och skrattar.
 

BINALBAGAN TENANTS ASSOCIATION (BTA) I PANDACAN

Lolita
I sju-åtta år har Lolita sålt olika slags lokala kex och chips i området (crackers). Hennes man arbetar med att sälja kex- och chipspaketen i andra närliggande områden. Med hjälp av ESULs lånepengar tänker hon utöka verksamheten med att också sälja fisk.
- Vi tänker anställa människor som hjälper oss, säger hon. För detta behövs kapital. Tack vare ESUL behöver jag inte låna från fem ockrare utan det räcker med två.

Jovita
Karismatiska Jovita är en av de äldre medlemmarna i gruppen och hon säljer kvalitetshonung från sin hemprovins Palawan. Det har hon gjort sedan 1978.
- Jag åker till Palawan och köper stora dunkar med honung, säger hon. Sedan steriliserar jag den och förpackar i flaskor.
Till hjälp med paketerandet och diskandet av flaskor anlitar Jovita daglönearbetare. Vi besöker en grupp män som arbetar med diskning.
Jovitas honung är berömd och hon säljer till flera stora varuhus.
- Jag har skickat mina två barn till skolan med hjälp av honung, säger hon skrattande.
 
 

Monalisa
24-åriga Monalisa är gruppens yngsta medlem. Hon säljer olika filippinska sötsaker och dricka. Exempel är sagofruktsjuice, fruktglassdrink, kokosmajs och söt risdricka.
- Många väljer mina produkter istället för Coca-cola, säger hon stolt. Mitt är mycket godare.
Hon är nygift och väntar på första barnet.
- Idag mår jag inte bra, berättar hon. Kanske är jag gravid?
 

HUMAN RIGHTS WORKERS COOPERATIVE

ILANG-ILANG PARENTS ORGANIZATION

Här sitter jag nu i norra Sverige med saker och papper överallt, efter att jag nu flyttat hem igen från Tyskland. Det kommer att ha många fördelar i Stiftelsens arbete, då saker blir enklare genom närheten.

Stiftelsen hade sitt årsmöte i Hamburg i juni månad. Jun var på semesterresa i Europa och Carina åkte bussen ner så att vi under några dagar kunde gå igenom de digra punkterna. Så Stiftelsen jobbar fortsatt vidare.
I januari var Carina och jag nere i Filippinerna och mötte våra partner i mikrokreditprojekten. Sedan dess har arbetet fortskridit framåt genom Jun Carlos´ hängivna ideella arbete på hemmaplan i Filippinerna. Ytterligare en organisation Ilang-Ilang (kärlekens ört) har fått vårt stöd.
Vi har nu givit lån till mikrokrediter till 6 olika grupper knutna till 4 olika organisationer i Filippinerna. Vi har beslutat att nu sätta stopp för nya mikrokreditprojekt eftersom vi vill låta dessa rulla på för att se och lära hur de utvecklas.
Redan nu har vi sett att alla är olika. Från redan fungerande ekonomiska kooperativ som har tydliga stadgar och rutiner till mer nyligen sammansatta grupper av låntagare som behöver mycket vägledning för att få det att fungera. Här gör Jun ett fantastiskt jobb och utan hans närhet och kulturella kunskaper har jag svårt att se hur vi skulle kunna lyckas med det hela. Men nu är mikrokrediterna ett stort glädjeämne.

Men vilken effekt har detta då?
Organisationen Kakammpi, som arbetar för kontraktsarbetare i utlandet och deras familjer, fick t.ex. 50 000 filippinska peso (ca 10 000 SEK) av oss i april 2000 och bidrog själva med 5 000 peso som egeninsats. Genom att pengarna hela tiden är i rullning, lånas ut och ger ränta så hade de i januari 2002 lånat ut 157 500 peso. Så det som i våra ögon är små belopp kan genom god administration bli till stor hjälp och så småningom ska det bli en helt självständig verksamhet som de själva administrerar och därigenom blir oberoende av oss "rika" donatorer i Nord, eller på ett mer konkret plan hos den lilla medlemmen: De slipper låna från "bombays" - de giriga lånehajarna, för att få familjens ekonomi att fungera.

Vi tog på årsmötet också ställning till 7 olika förfrågningar om stöd. Vi beslöt att öppna för ytterligare ett land - Kambodja - och där stödja 2 projekt.

Kambodja är ett land som fortfarande har sin demokrati i sin linda. Vårt stöd går till 2 olika fackföreningar: CITA - ett lärarförbund (The Cambodian Independent Teachers Association) och FTUWKC - ett klädarbetarfack (Free Trade Union of Workers of the Kingdom of Cambodia). De får 1720 respektive 2000 US$ för att bedriva folkbildning inom sina respektive områden.
Arbetet med MAGs hälsoklinik och Human Right Workers kooperativ fortskrider. Eva Karlberg, vår fd. biståndsarbetare, finns numera i Sverige och under hösten planerar hon och jag att göra en resa till de 2 dagcentra som fortsätter det traditionella Emmausarbetet med klädinsamlingar, loppis och en vettig verksamhet för behövande människor.

Som Stiftelsen ESULs förvaltare vill jag tacka för det förtroende och den insats medlemmarna gör för Stiftelsen. Dels genom styrelsearbete, utskick, försäljning och ekonomiskt stöd.
Ert arbete är så oerhört viktigt. Jag hoppas att några av er genom Juns "Att resa, lära och roa sig" tar möjligheten att resa till Filippinerna och möta människor och se arbetet vi stödjer.

 Barn i Pandacan

Stiftelsen ESULs styrelsemedlem Sixto "Jun" Carlos som bor i Filippinerna sammanfattar här läget av ESULs mikrokreditprojekt under perioden april 2000 - augusti 2002
 

1. KAKAMMPI (Paco och Tondo).

Sedan Paco startade i april 2000 och Tondo i oktober 2000, har total 33 personer i dessa två områden deltagit. Femtioåtta lån har varit inblandade tills det sista lämnades över i juli 2002. Flera av deltagarna har varit med om flera rundor av lån, och de har varit bra att betala av. Av de 58 lånen som beviljades har två misslyckats, fem av dem har tillhört deltagare som fortsätter att betala lite i taget.

Totala summan som ESUL lånat ut till Kakammpi för dessa två avdelningar: 50.000 peso (cirka 10.000 kr). Totala summan lån som givits av Kakammpi fram till 9 juli 2002: 343.500 peso.
Av denna summa beräknas ränteinkomsterna vara totalt: 51.525 peso; totala summan som deltagarna ska betala: 395.025 peso; redan gjorda avbetalningar: 278.886 peso; avbetalning som ännu ej har samlats in är 116.139 peso. Totalt sparande uppgår den 9 juli 2002 till: 15.937:50 peso.

Fram till nu har Paco och Tondo ännu ej några kooperativ fast detta kommer att vara det slutliga målet. ESUL och Kakammpi måste arbeta fram en plan hur de kan få hjälp att organisera lämpliga kooperativformer för deltagarna i de två bostadsområdena.
Kakammpi har en kommitté för projekt för att ordna uppehället och även en ansvarig för detsamma. Denna övervakar direkt programmet för mikrolån genom att regelbundet följa upp samt samla in avbetalningarna som deltagarna i de två områdena gör.

Kakammpis första återbetalning till ESUL kommer att göras den 22 oktober 2002.

ESUL-Kakammpis mikrokreditutlåning kan sägas ha varit lyckad i stort sett så här långt.
Från 50.000 peso som utgångsbelopp har man fram till den 9 juli 2002 klarat av att låna ut totalt 343.500 peso. Det har också varit en hög återbetalningsgrad.
 
 

2. I-CELL-kooperativen: Maagay Community Credit Coop (MCCC) i staden Antipolo och Kamat Multi-purpose Coop (KMC) i Teresa stad i Rizalprovinsen.

Det totala lån som ESUL givit till de två kooperativen i mars 2002 är: 50.000 peso uppdelat på 30.000 peso till Maagay Community Credit Coop samt 20.000 peso till Kamat Multipurpose Coop.

2.1 Maagay Community Credit Coop (MCCC) har 18 medlemmar, varav 7 får lån från ESUL-pengar.

Totala summan som ESUL lånat ut till MCCC är 30.000 peso, men endast 22.000 peso lånades ut. De oanvända 8.000 peso, som helt enkelt bara blev på banken, togs till slut tillbaka av ESUL.

Fastän MCCC lyckats göra sin första huvudavbetalning (inkl. räntan) i tid (juni 2002) till ESUL, så har deltagarnas enskilda avbetalningar varit mycket oregelbundna och vanligtvis försenade under första låneåret. En av medlemmarna har inte ens betalt tillbaka någonting under hela året!
Efter att projektet pågått ett halvår uppdagades det för ESUL att deltagarna inte ens har följt sina egna kreditkooperativsregler och -riktlinjer.

Det är uppenbart att kooperativet fortfarande är på låg utvecklingsnivå. För att hjälpa till att rädda kooperativet och ESUL-projektet har ESUL beslutat att ingripa med kraftiga påminnelser och tillrättavisningar till kooperativets förtroendevalda och de mest försumliga betalarna , samt att söka assistans från I-CELLs director som nyligen givit en direkt och beslutsam hand för att korrigera kooperativets svagheter.

2.2 Kamat Multipurpose Coop (KMC).
Det är ett behörigen registrerat kooperativ. Medlemmarna uppgår till fler än 80. Dessa är fabriksarbetare, cykeltaxiförare, snickare i egen regi, murare, småhandlare och liknande, och de bor i ett stadsfattigområde.
När detta kooperativ blev ESULs partner, hade medlemmarna redan genomgått kooputbildning och har en fungerande organisation. Det finns en lånekommitté och en heltidsanställd manager, som får en mindre ersättning från kooperativet. Förutom en konsumtionskoop-affär i stadsdelen Kamat, så har man haft ett mikrokreditprogram även innan de gick in i partnerkap med ESUL.

ESUL har lånat ut 20.000 peso (mars 2001) till KMC. Efter ett år och efter KMCs första avbetalning i augusti 2002 släppte ESUL ett andra lån, också det på 20.000 peso (också i augusti 2002).
Pengarna som lånades av ESUL har lånats ut igen, mestadels till medlemmar med småskalig affärsverksamhet. Men en del av de ´återlånade´ pengarna har gått till lån till icke-medlemmar. Villkoret för dessa låntagare är att de lämnar pant till KMC av motsvarande värde på det lån de tar. Ett krav som inte ställs på KMC-medlemmarna

ESUL följer upp läget hos KMC genom möten med de förtroendevalda samt genom besök hos de individuella deltagarna. Förutom detta agerar KMC på egen hand genom sin organisation och riktlinjer precis som det har gjort sedan det bildades.
 
 

3. BINALBAGAN TENANTS ASSOCIATION (BTA)

ESUL-BTA-kontraktet betr. mikrokreditlån signerades december 2001.
Första gruppen deltagare bestod av 11 stycken, alla hade småskalig affärsverksamhet. Första ESUL-lånet som föreningen fick var på 30.000 peso.
Alldeles efter första rundan där 30.000 peso lånats ut av BTA uppstod ett allvarligt problem. Medan 10 deltagare lyckades med sina åtaganden att betala - med lite försening här och där - så var det en av de ansvariga pengainkasserarna (som dessutom själv var låntagare) som inte bara misslyckades med att betala av sina personliga åtaganden utan även misslyckades att lämna över en stor summa inkasserade pengar från gruppen till lånkommittén. Hon sade, att hon hade använt pengarna för att betala makens sjömanslicens, och att hon nu helt enkelt inte hade pengar att lämna tillbaka av det som hon tagit, och inte heller sitt personliga lån. Totalt uppgick det obetalda åtagandet till mer än 11.000 peso.
Det visar sig att lånkommittén, som har skyldighet att stå som garant för insamlade medel/vecka hade varit för släpphänt, tog under ganska lång tid inte krafttag mot inkasseraren som misskött sig, innan den tog ett beslutsamt steg och stoppade henne som inkasserare.

Eftersom det bara var en av 10 som misslyckades med avbetalningen, även om det handlade om en stor summa pengar, gick ESUL med på att fortsätta med andra rundan. Men endast de pengar som fanns kvar (21.000 peso) skulle användas, och villkoret var att räntebesparingarna skulle gå till BTA, eftersom organisationen hade varit tvungen att fylla upp för de pengar som förlorades pga en deltages penningbegär.
Efter andra rundan är summan pengar som användes för att låna ut till 8 deltagare för tredje rundan 24.000 peso. (Antalet deltage sjönk till 8, eftersom man uteslöt den felande deltagaren, en annan flyttade till landet och en annan hade uteslutits tidigt i första rundan pga försening i avbetalning.)
Hittills har 11 deltagare varit med i ESUL-BTA mikrolån.

Totala summan som lånats ut av BTA, inklusive den pågående tredje rundan är 75.000 peso.
 
 

4. Ilang-ilang-Dapo Parents Organization (IDPO).

ESUL lånade ut 30.000 peso i mars 2002. Första rundan omfattade 10 deltagare. Alla lyckades betala i tid. Pengarna växte till 34.000 peso, som de redan har använt att låna ut igen - nu till 11 deltagare. För närvarande uppgår de pengar som IDPO lånat ut (inkl. andra vändan) till 64.000 peso.
 
 

5. Kapatirang Human Rights Multipurpose Cooperative (KHRMPC)

KHRMPC är ett behörigen registrerat och etablerat kooperativ.
Dess medlemmar är anställda med lön i mänskliga rättighets- samt utvecklingsorganisationer. KHRMPC fungerar som en kreditinstans för sina medlemmar, vars avbetalningar garanteras genom automatiskt löneavdrag. Detta är reglerat genom ett avtal mellan KHRMPC och de olika organisationer som medlemmarna är anställda hos.
Detta kooperativ har sin egna heltids och avlönade projektansvarig. KHRMC gjorde sin första ränteavbetalning till ESUL i mars 2002 enligt kontraktet mellan ESUL och KHRMPC.
 
 

6. Kakammpis livelihoodansvarige samt KHRMCS projektansvarige

Våra grupper kommer troligen kunna dra nytta av utbildning i sociala värderingar liksom av det rent tekniska arbetet inom ett kooperativ - särskilt då ett kreditkooperativ.
Livelihoodansvarige i Kakammpi har också samtyckt till att hjälpa till och träna lånkommittéerna i de ovannämnda grupperna i bokföringsmetoder och hur man rapporterar.
 
 

7. Enligt ESULs planer kommer det organiseras

Stiftelsen ESUL verkar för att ge ekonomiskt stöd till projekt som uppfyller följande krav:

1. Gräsrotsinriktat. Projektet ska hjälpa människor på gräsrotsnivå till större självständighet genom ekonomisk förbättring samt ökat socio-politiskt medvetande och engagemang mot exploaterande samhällsstrukturer.
2. Hållbart. Projektet ska ha förutsättning att bli självförsörjande efter biståndsperioden.
3. Kooperativt. Mottagarna ska utgöra en organiserad grupp eller församling, och ESUL skall ange ett minsta antal individer eller familjer som bistås.
4. Miljömedvetet. Projektet ska syfta till hållbar utveckling, och ta hänsyn till miljökonsekvenserna.
5. Genuskänsligt. Projektet skall ta hänsyn till kvinnors intressen och deras medverkan i aktiviteter och beslutsfattande.
6. Verifierbart. Projektet skall ständigt kunna granskas/revideras av ESUL, alternativt lokaliseras till ett område där ESUL kan söka hjälp av en tillförlitlig lokal folkorganisation för sina behov av granskning/revision.

Projekten finns (oktober 2002) i Filippinerna och i Kambodja.

Du som vill vara med och stödja ESULs arbete
kan naturligtvis göra det ekonomiskt genom att sätta in pengar på Stiftelsen ESULs postgirokonto pg 8097-8.
Men det finns också andra sätt! Skriv till oss i Vänföreningens styrelse! Vi har några praktiska arbetsuppgifter vi gärna vill ha hjälp med.
Du kanske vill hjälpa till att sälja hantverk för att öka på i Stiftelsen ESULs biståndsfond. Hantverken kommer i en snar framtid att kunna beskådas på ESULs hemsida www.esul.org.

Kom gärna med fler idéer.
Bli medlem i Vänföreningen, medlemsavgift 50 kr.
Insättes på pg 620 54 39-0, Vänföreningen c/o Gunilla Nilsson.
Märk talongen med "medlemskap 2003", namn, adress och e-postadress om du önskar e-postbrev. Du får utskick redan år 2002.

Brev från Filippinerna
Medlemmar, prenumeranter samt bidragsgivare som med minst 100 kr stöder Stiftelsen ESULs biståndsverksamhet få pappersupplagan hemskickad.
Tidskriften ges ut av Stiftelsen ESULs Vänner.

Tidigare nummer finns att läsa på Stiftelsen ESULs hemsida www.esul.org/brev

Brev från Filippinerna ges ut av Stiftelsen ESULs Vänner.
Här sprids information om Stiftelsen ESULs verksamhet.
Vänföreningen kan nås via följande adress:

Stiftelsen ESULs Vänner c/o Gunilla Nilsson, Gävlegatan 8, 4 tr,
113 30 Stockholm. Telefon: 08-34 78 81.

I Vänföreningens styrelse sitter Eva Karlberg, Anna Jansson och Gunilla Nilsson. Vi kan nås via e-post: emmaiter@esul.org