Emmaus Fnysinge

Emmaus Sundsvall-Luleå

Snurrande jordglob

1968-1999

Läs vår historia

[Klicka på de små bilderna för att se förstoring och bildtext]




Start:
Emmaus grundas av Abbé Pierre efter Andra världskriget, med syfte att genom lumpsamling skapa ett överskott som kan hjälpa andra, främst då fattiga och utsatta i det egna landet. Mål/paroll: Lindra nöden där den är som störst!
Ursprunglig organisationsform: Styrelse beslutar men är ej praktiskt arbetande; arbetarna ej beslutande men sköter det praktiska insamlingsarbetet; arbets- och boendekollektiv.

1950- och -60-tal: Abbé Pierres arbete inspirerade till bildandet av många grupper i Europa.

Sverige:
Två små grupper bildades i början av 60-talet (i Vallentuna och utanför Lund).

1965 startas Emmaus Björkå genom att några från Vallentuna köper det nedlagda glasbruket billigt och startar insamlingsverkamhet.

Foto: Fnysinge gård

1968 startas Emmaus Fnysinge. Initiativtagare är den katolske prästen Patrik Protain, som grundat ett pojkhem med yrkesutbildning i Peru (Santa Maria). Emmaus Fnysinge (utanför Enköping) och Emmaus Sköldinge (utanför Katrineholm) startas för att finansiera pojkhemmet. Det var alltså en traditionell Emmaus-inriktning med allmänt humanitär målsättning.

60-talets internationalism stimulerar till tankar på ett politiskt inriktat materiellt och ekonomiskt stöd; ett stöd till organisationer/rörelser som arbetar för att bekämpa orsaken till nöd och elände, den imperialistiska utsugningen - endast så kan mänskligheten frigöras!
Inspiration ger FNL i Algeriet och Vietnam, PAIGC i Guinea-Bissau, Frelimo i Moçambique, MPLA i Angola.

1972:
På Fnysinge vill två tjejer (Ami och Ingrid) ändra målsättning och stadga, men vet inte riktigt hur. Den religiösa gruppen runt Patrik Protain flyttar/drivs bort till Sköldinge. Två killar från AURORA får punktering på sin motorcykel utanför Fnysinge gård (Aurora är ett ideellt bokförlag inriktat på att ge ut kommunistpartiers och befrielserörelsers program). Aurora börjar arbeta och studera med Emmaus Fnysinge.

-74:
Två år tar studierna och 1974 finns den nya stadgan klar:
II. Föreningens syfte
Den befrielsekamp som förs mot imperialismen i de kolonialt och neo-kolonialt utsugna delarna av världen utgör idag det viktigaste bidraget till mänsklighetens frigörelse från socialt och ekonomiskt förtryck. Det är en kamp som riktar sig mot förtryckets och eländets orsaker och inte bara mot dess olika yttringar. Med utgångspunkt från ovanstående, ser Emmaus Fnysinge som sin arbetsuppgift att förmedla så stort materiellt och ekonomiskt stöd som möjligt till de nationella befrielserörelserna.

Foto: Klädbalar på väg till ANCFnysinge börjar stödja PAIGC, MPLA och Frelimo med kläder, PFLO i Oman ekonomiskt.
Under 70-talet konsolideras inriktningen och stödet ökar sakteliga. Varje år skickas 100.000-200.000 kr till PFLOs basområde i Sydjemen via den danska solidaritetsorganisationen KROAG. Ett sjukhus byggs upp med utrustning och ambulanser. Sedan försörjer vi det med medicin.

-75 befrias Guinea Bissau, Angola och Moçambique. Vi börjar stödja ZANU, Rhodesia, med kläder som skickas till flyktinglägren i Moçambique.

78-79 förlorar vi Fnysinge gård. Arrendet sägs upp - vi (Anna, Thomas, Inger) tvingas flytta.

Foto: Loppis på Åkanten4 november 1979 startar nya Emmaus Sundsvall. Kommunen har utnyttjat sin förköpsrätt och köpt tillbaka huset på Åkanten 2. Vi får ett rivningskontrakt med förmånlig hyra. Vi börjar bygga om och inreda.
Våren -80 öppnar nya loppis.

1980-talet:
I februari 1980 befrias Zimbabwe. ZANU vinner valet stort. Vi börjar stödja SWAPO, befrielserörelsen i Namibia, med kläder. Det ekonomiska stödet går alltjämt till PFLO (förutom 25.000 kr till Zanu under valrörelsen).
Sydafrika trappar upp sin destabiliseringspolitik mot grannländerna, framförallt Angola och Moçambique. Vi återupptar stödet till MPLA och Frelimo samt börjar stödja ANC (Sydafrika) med materiellt bistånd. SIDA ger bidrag till frakterna, som samordnas genom den s.k. 4-gruppen där Emmaus-grupperna i Björkå, Stockholm och Sundsvall ingår tillsammans med västeråsgruppen Brödet & Fiskarna.
Foto: Loppis på Laxgatan
1982 i augusti startas vår filial Emmaus Luleå av stödarbetare som sedan ett par år hjälpt oss samla in kläder där. Henrik arbetar deltid oavlönad, och Anna flyttar senare från Sundsvall upp till filialen.

1983 drabbas Sundsvall av personalbrist. En gammal medarbetare från Fnysinge-tiden kommer till undsättning, och såväl Emmaus Björkå som KROAG bidrar en tid med personal. Vi måste öka lönerna för att kunna rekrytera nya biståndsarbetare.

1984-85: Befrielsekampen i Oman är starkt tillbakaträngd av reaktionära styrkor från Iran och Jordanien samt brittiska legoknektar. -85 upprättar Sydjemen diplomatiska förbindelser med Omans regim. PFLO tappar sitt stöd hos Sydjemen, tvingas stänga sin radiosändare, och uppmanar sina flyktingar att återvända till Oman för fortsatt underjordiskt arbete. Vi vet ej hur det går!

1986:
Efter att under första hälften av 80-talet ha stött PFLO med ca 200.000 kr/år måste vi nu besluta om en ny huvudmottagare av ekonomiskt bistånd. Nationella Demokratiska Fronten (NDF) och Nya Folkarmén (NPA) i Filippinerna föreslås. Inledningsvis skickas via Svensk-Filippinska Föreningen 70.000:- till ett kommunbaserat hälsovårdsprojekt på ön Negros.
Materialstödet fortsätter att gå till Afrika, och samordnas med de övriga "4-grupperna".
Vi lyckas köpa en åkerifastighet på Enhörningsvägen 26 i Sundsvall, och slipper äntligen leva med rivningskontrakt.

1988 skickas 150.000:- till NDFs sjukvårdorganisation Masapa, och kommande år ligger vårt ekonomiska stöd till befrielsekampen i Filippinerna på den nivån.

1989 bildas Praktisk Solidaritet av de tidigare 4-grupperna. Syftet är att ytterligare öka samordningen av det SIDA-stödda klädbiståndet. I Emmaus Sundsvall råder viss skepsis mot centraliseringen, och vi varnar för växande byråkrati och ökande administrationskostnader.

1992 har tjugo år gått sedan vår Emmaus-förening började inrikta sig på stöd åt befrielsekampen mot imperialismen. Flera av de befrielserörelser vi stött har segrat och blivit regeringsbildare i "nya" stater. I Filippinerna har Marcos-diktaturen fallit (NDF splittras efter framgången i olika riktningar). Men den imperialistiska utsugningen har snarare ökat än minskat och länder som politiskt kan kalla sig befriade är nu efter 80-talet än mer utplundrade genom den så kallade skuldfällan, som överför allt större mervärde från utsugna till utsugare.
I rika länder som Sverige har den av befrielsekrigen inspirerade solidaritetsrörelsen från 60- och 70-talen nästan ebbat ut - delvis ersatt av den nya miljörörelsen. I Emmaus märker vi detta både på svårigheten att rekrytera stödarbetare och på den nya konkurrensen om kläder och "second hand"-material. Efter att ha levt över våra tillgångar några år måste vi göra nedskärningar för att klara ekonomin.

1993 startar Emmaboden på Morö backe dagcenter i Skellefteå. Tidigare har vi samarbetat med olika dagcenter om klädinsamling, men nu utökar vi med loppmarknad. Emmaus garanterar att hela överskottet som Emmaboden skickar in går till bistånd; egeninsatsen för hälsokliniken i Tagum på Mindanao kommer från Emmaboden. Föreningen avsätter sina biståndsmedel i en särskild fond medan vi tar ställning till utvecklingen i Filippinerna och nya projekt.

1994 öppnar Filippaboden, ett "loppis" hos vår mångåriga samarbetspartner Kramfors dagcenter. För att öka klädtillgången köper vi åtta nya insamlingscontainrar, som placeras i Luleå, Skellefteå, Kramfors och i sundsvallstrakten. Luleåfilialen, som sagts upp från rivningskåken i Svartöstan, flyttar till en modern (och dyrare) lokal i Notvikens industriområde.

I januari håller vi seminarium i Sundsvall med Sixto Carlos Jr från demokratiska oppositionen inom NDF, och i maj sänder vi Adela Buhay från SFFs hälsogrupp på norrlandsturné. Sedan Clarence gjort en utvärderingsresa till Tagum-kliniken och andra områden på Mindanao beslutar vi att i fortsättningen själva ta direkt ansvar för de ekonomiska projekten, och samarbeta med Interfaith Program for Health Concerns (IPHC).

1995 byter vi namn till Emmaus Sundsvall-Luleå. Vi säger upp medlemskapet i Praktisk Solidaritet, men fortsätter som "samarbetsorganisation" på praktiskt oförändrade villkor. Materialsändningar (kläder, skor, sjukvård, skolutrustning) går nu även till Eritrea. Vi får Sida-bidrag för 2 IPHC-projekt, och fortsätter bygga upp biståndsfonden.

1996 är föreningens ekonomi i kris. Vi samlar in och skickar lika mycket kläder som förut, men loppmarknaderna går mycket sämre. Emmaboden och Filippaboden ger enda större tillskotten till biståndsfonden. PS räknar med att möta Sidas nedskärning av fraktbidragen med grossistförsäljning av kläder på världsmarknaden, något vi varken gillar eller tror på.

1997 står det klart att vår storsatsning på insamlingscontainrar och direktsortering hos samarbetspartner inte räcker för att gå runt ekonomiskt. Vi tvingas öka belåningen på fastigheten.

Vår första utlandsarbetare, sjuksköterskan Eva Karlberg, börjar arbeta med internflyktingar i Filippinerna. Vi samarbetar med Medical Action Group (MAG), och får Sida-bidrag för ett 2-årsprojekt.

1 oktober 1997 grundar vi Stiftelsen ESUL - Emmaus Sundsvall-Luleås biståndsfond. Därmed försäkrar vi oss om att det ekonomiska biståndet inte kan bli lidande av föreningens nedgång. Stiftelsebeloppet blir 363.000 kronor.

November 1997 stänger vi Emmaus Luleå efter 15 framgångsrika år. Behovet av verksamheten finns kvar - de ekonomiska medlen saknas. Personalen sägs upp, men Gösta och Johan blir kvar i föreningen. Emmaus Umeå åtar sig hämtningar hos Morö backe dc.

Foto: Eva på hembesök i SicalaoÅrsmötet i april 1998 beslutar avveckla materialstödet under året; "kontrollstationer" varje kvartal får avgöra tidpunkten. Extra årsmöte 1 juli beslutar om avvecklingsplan, och 31 juli är nyheten ute i tidningar, radio och TV. Vi lyckas få fram budskapet att det ekonomiska biståndet fortsätter, och att föreningen ännu inte lagts ned. Men personalen i Sundsvall måste sägas upp; Eva i Filippinerna blir sedan föreningens enda avlönade biståndsarbetare.

1998 fyller föreningen 30 år, räknat från första början i Fnysinge. Under de 10 åren där växte vi till en internationell solidaritetsorganisation, och som sådan blev vi något av pionjärer i Norrland när vi flyttade till Sundsvall och Luleå. Med hjälp av stödarbetare och samarbetspartner har vi genom åren samlat in mer än 5 miljoner kilo kläder och material inte bara i Sundsvalls- och Luleå-områdena utan också på många andra orter, som Dorotea, Gällivare, Hammarstrand, Härnösand, Hudiksvall, Iggesund, Kramfors, Näsviken, Ramsele, Skellefteå, Sollefteå, Sveg, Umeå, Örnsköldsvik, Östersund. Samtidigt har vi kunnat betala ut flera miljoner kronor till olika befrielse- och utvecklingsprojekt.
Foto: Vi tar ner skylten
30 juni 1999 avvecklas föreningen. Stiftelsen ESUL - Emmaus Sundsvall-Luleås biståndsfond fortsätter arbetet, med närmare 2 miljoner kronor i tillgångar. Emmaboden och Filippaboden fortsätter med loppmarknaderna, där inkomsten går direkt till biståndsfonden. Vår verksamhet lever på så sätt vidare, även om föreningen upphört.

(Utkastet till denna historieskrivning gjorde Inger, som började i Fnysinge 1976, innan hon 1989 sökte tjänstledigt för biståndsarbete i Nicaragua. Det kompletterades av Clarence, som varit med sedan Aurora fick kontakt med Emmaus Fnysinge 1972.)

Välkommen att kontakta:

Stiftelsen ESUL - Emmaus Sundsvall-Luleås biståndsfond,
Kammakargatan 66, 111 24 Stockholm.
Telefon: 08-206815. E-post: info@esul.org Websidor: www.esul.org


* This page is edited by Aurora, Stockholm, Sweden - Copyright 1998-2000