Start:
Emmaus grundas av Abbé Pierre efter Andra
världskriget, med syfte att genom lumpsamling skapa ett
överskott som kan hjälpa andra, främst då
fattiga och utsatta i det egna landet. Mål/paroll: Lindra
nöden där den är som störst!
Ursprunglig organisationsform: Styrelse beslutar men är ej
praktiskt arbetande; arbetarna ej beslutande men sköter det
praktiska insamlingsarbetet; arbets- och boendekollektiv.
1950- och -60-tal: Abbé Pierres arbete inspirerade till bildandet av många grupper i Europa.
Sverige:
Två små grupper bildades i början av 60-talet (i
Vallentuna och utanför Lund).
1965 startas Emmaus Björkå genom att några från Vallentuna köper det nedlagda glasbruket billigt och startar insamlingsverkamhet.
1968 startas Emmaus Fnysinge. Initiativtagare är den katolske prästen Patrik Protain, som grundat ett pojkhem med yrkesutbildning i Peru (Santa Maria). Emmaus Fnysinge (utanför Enköping) och Emmaus Sköldinge (utanför Katrineholm) startas för att finansiera pojkhemmet. Det var alltså en traditionell Emmaus-inriktning med allmänt humanitär målsättning.
60-talets internationalism stimulerar till
tankar på ett politiskt inriktat materiellt och ekonomiskt
stöd; ett stöd till organisationer/rörelser som
arbetar för att bekämpa orsaken till nöd och
elände, den imperialistiska utsugningen - endast så
kan mänskligheten frigöras!
Inspiration ger FNL i Algeriet och Vietnam, PAIGC i
Guinea-Bissau, Frelimo i Moçambique, MPLA i Angola.
1972:
På Fnysinge vill två tjejer (Ami och Ingrid)
ändra målsättning och stadga, men vet inte
riktigt hur. Den religiösa gruppen runt Patrik Protain
flyttar/drivs bort till Sköldinge. Två killar
från AURORA får punktering på sin motorcykel
utanför Fnysinge gård (Aurora är ett ideellt
bokförlag inriktat på att ge ut kommunistpartiers och
befrielserörelsers program). Aurora börjar arbeta och
studera med Emmaus Fnysinge.
-74:
Två år tar studierna och 1974 finns den nya stadgan
klar:
II. Föreningens syfte
Den befrielsekamp som förs mot imperialismen i de
kolonialt och neo-kolonialt utsugna delarna av världen
utgör idag det viktigaste bidraget till mänsklighetens
frigörelse från socialt och ekonomiskt förtryck.
Det är en kamp som riktar sig mot förtryckets och
eländets orsaker och inte bara mot dess olika yttringar. Med
utgångspunkt från ovanstående, ser Emmaus
Fnysinge som sin arbetsuppgift att förmedla så stort
materiellt och ekonomiskt stöd som möjligt till de
nationella befrielserörelserna.
Fnysinge börjar stödja
PAIGC, MPLA och Frelimo med kläder,
PFLO i Oman ekonomiskt.
Under 70-talet konsolideras inriktningen och stödet
ökar sakteliga. Varje år skickas 100.000-200.000 kr
till PFLOs basområde i Sydjemen via den danska
solidaritetsorganisationen KROAG. Ett sjukhus byggs upp med
utrustning och ambulanser. Sedan försörjer vi det med
medicin.
-75 befrias Guinea Bissau, Angola och Moçambique. Vi börjar stödja ZANU, Rhodesia, med kläder som skickas till flyktinglägren i Moçambique.
78-79 förlorar vi Fnysinge gård. Arrendet sägs upp - vi (Anna, Thomas, Inger) tvingas flytta.
4 november
1979 startar nya Emmaus Sundsvall. Kommunen har
utnyttjat sin förköpsrätt och köpt tillbaka
huset på Åkanten 2. Vi får ett rivningskontrakt
med förmånlig hyra. Vi börjar bygga om och
inreda.
Våren -80 öppnar nya loppis.
1980-talet:
I februari 1980 befrias Zimbabwe. ZANU vinner valet stort. Vi
börjar stödja SWAPO, befrielserörelsen i
Namibia, med kläder. Det ekonomiska stödet
går alltjämt till PFLO (förutom 25.000 kr till
Zanu under valrörelsen).
Sydafrika trappar upp sin destabiliseringspolitik mot
grannländerna, framförallt Angola och
Moçambique. Vi återupptar stödet till MPLA och
Frelimo samt börjar stödja ANC (Sydafrika) med
materiellt bistånd. SIDA ger bidrag till frakterna, som
samordnas genom den s.k. 4-gruppen där Emmaus-grupperna i
Björkå, Stockholm och Sundsvall ingår
tillsammans med västeråsgruppen Brödet &
Fiskarna.
1982 i augusti startas vår filial Emmaus
Luleå av stödarbetare som sedan ett par år
hjälpt oss samla in kläder där. Henrik arbetar
deltid oavlönad, och Anna flyttar senare från
Sundsvall upp till filialen.
1983 drabbas Sundsvall av personalbrist. En gammal medarbetare från Fnysinge-tiden kommer till undsättning, och såväl Emmaus Björkå som KROAG bidrar en tid med personal. Vi måste öka lönerna för att kunna rekrytera nya biståndsarbetare.
1984-85: Befrielsekampen i Oman är starkt tillbakaträngd av reaktionära styrkor från Iran och Jordanien samt brittiska legoknektar. -85 upprättar Sydjemen diplomatiska förbindelser med Omans regim. PFLO tappar sitt stöd hos Sydjemen, tvingas stänga sin radiosändare, och uppmanar sina flyktingar att återvända till Oman för fortsatt underjordiskt arbete. Vi vet ej hur det går!
1986:
Efter att under första hälften av 80-talet ha
stött PFLO med ca 200.000 kr/år måste vi nu
besluta om en ny huvudmottagare av ekonomiskt bistånd.
Nationella Demokratiska Fronten (NDF) och Nya Folkarmén
(NPA) i Filippinerna föreslås. Inledningsvis
skickas via Svensk-Filippinska Föreningen 70.000:- till ett
kommunbaserat hälsovårdsprojekt på ön
Negros.
Materialstödet fortsätter att gå till Afrika, och
samordnas med de övriga "4-grupperna".
Vi lyckas köpa en åkerifastighet på
Enhörningsvägen 26 i Sundsvall, och slipper
äntligen leva med rivningskontrakt.
1988 skickas 150.000:- till NDFs sjukvårdorganisation Masapa, och kommande år ligger vårt ekonomiska stöd till befrielsekampen i Filippinerna på den nivån.
1989 bildas Praktisk Solidaritet av de tidigare 4-grupperna. Syftet är att ytterligare öka samordningen av det SIDA-stödda klädbiståndet. I Emmaus Sundsvall råder viss skepsis mot centraliseringen, och vi varnar för växande byråkrati och ökande administrationskostnader.
1992 har tjugo år gått sedan
vår Emmaus-förening började inrikta sig på
stöd åt befrielsekampen mot imperialismen. Flera av de
befrielserörelser vi stött har segrat och blivit
regeringsbildare i "nya" stater. I Filippinerna har
Marcos-diktaturen fallit (NDF splittras efter framgången i
olika riktningar). Men den imperialistiska utsugningen har
snarare ökat än minskat och länder som politiskt
kan kalla sig befriade är nu efter 80-talet än mer
utplundrade genom den så kallade skuldfällan, som
överför allt större mervärde från
utsugna till utsugare.
I rika länder som Sverige har den av befrielsekrigen
inspirerade solidaritetsrörelsen från 60- och 70-talen
nästan ebbat ut - delvis ersatt av den nya
miljörörelsen. I Emmaus märker vi detta både
på svårigheten att rekrytera stödarbetare och
på den nya konkurrensen om kläder och "second
hand"-material. Efter att ha levt över våra
tillgångar några år måste vi göra
nedskärningar för att klara ekonomin.
1993 startar Emmaboden på Morö backe dagcenter i Skellefteå. Tidigare har vi samarbetat med olika dagcenter om klädinsamling, men nu utökar vi med loppmarknad. Emmaus garanterar att hela överskottet som Emmaboden skickar in går till bistånd; egeninsatsen för hälsokliniken i Tagum på Mindanao kommer från Emmaboden. Föreningen avsätter sina biståndsmedel i en särskild fond medan vi tar ställning till utvecklingen i Filippinerna och nya projekt.
1994 öppnar Filippaboden, ett "loppis" hos vår mångåriga samarbetspartner Kramfors dagcenter. För att öka klädtillgången köper vi åtta nya insamlingscontainrar, som placeras i Luleå, Skellefteå, Kramfors och i sundsvallstrakten. Luleåfilialen, som sagts upp från rivningskåken i Svartöstan, flyttar till en modern (och dyrare) lokal i Notvikens industriområde.
I januari håller vi seminarium i Sundsvall med Sixto Carlos Jr från demokratiska oppositionen inom NDF, och i maj sänder vi Adela Buhay från SFFs hälsogrupp på norrlandsturné. Sedan Clarence gjort en utvärderingsresa till Tagum-kliniken och andra områden på Mindanao beslutar vi att i fortsättningen själva ta direkt ansvar för de ekonomiska projekten, och samarbeta med Interfaith Program for Health Concerns (IPHC).
1995 byter vi namn till Emmaus Sundsvall-Luleå. Vi säger upp medlemskapet i Praktisk Solidaritet, men fortsätter som "samarbetsorganisation" på praktiskt oförändrade villkor. Materialsändningar (kläder, skor, sjukvård, skolutrustning) går nu även till Eritrea. Vi får Sida-bidrag för 2 IPHC-projekt, och fortsätter bygga upp biståndsfonden.
1996 är föreningens ekonomi i kris. Vi samlar in och skickar lika mycket kläder som förut, men loppmarknaderna går mycket sämre. Emmaboden och Filippaboden ger enda större tillskotten till biståndsfonden. PS räknar med att möta Sidas nedskärning av fraktbidragen med grossistförsäljning av kläder på världsmarknaden, något vi varken gillar eller tror på.
1997 står det klart att vår storsatsning på insamlingscontainrar och direktsortering hos samarbetspartner inte räcker för att gå runt ekonomiskt. Vi tvingas öka belåningen på fastigheten.
Vår första utlandsarbetare, sjuksköterskan Eva Karlberg, börjar arbeta med internflyktingar i Filippinerna. Vi samarbetar med Medical Action Group (MAG), och får Sida-bidrag för ett 2-årsprojekt.
1 oktober 1997 grundar vi Stiftelsen ESUL - Emmaus Sundsvall-Luleås biståndsfond. Därmed försäkrar vi oss om att det ekonomiska biståndet inte kan bli lidande av föreningens nedgång. Stiftelsebeloppet blir 363.000 kronor.
November 1997 stänger vi Emmaus Luleå efter 15 framgångsrika år. Behovet av verksamheten finns kvar - de ekonomiska medlen saknas. Personalen sägs upp, men Gösta och Johan blir kvar i föreningen. Emmaus Umeå åtar sig hämtningar hos Morö backe dc.
Årsmötet i april 1998 beslutar
avveckla materialstödet under året;
"kontrollstationer" varje kvartal får avgöra
tidpunkten. Extra årsmöte 1 juli beslutar om
avvecklingsplan, och 31 juli är nyheten ute i tidningar,
radio och TV. Vi lyckas få fram budskapet att det
ekonomiska biståndet fortsätter, och att
föreningen ännu inte lagts ned. Men personalen i
Sundsvall måste sägas upp; Eva i Filippinerna blir
sedan föreningens enda avlönade
biståndsarbetare.
1998 fyller föreningen 30 år,
räknat från första början i Fnysinge. Under
de 10 åren där växte vi till en internationell
solidaritetsorganisation, och som sådan blev vi något
av pionjärer i Norrland när vi flyttade till Sundsvall
och Luleå. Med hjälp av stödarbetare och
samarbetspartner har vi genom åren samlat in mer än 5
miljoner kilo kläder och material inte bara i Sundsvalls-
och Luleå-områdena utan också på
många andra orter, som Dorotea, Gällivare,
Hammarstrand, Härnösand, Hudiksvall, Iggesund,
Kramfors, Näsviken, Ramsele, Skellefteå,
Sollefteå, Sveg, Umeå, Örnsköldsvik,
Östersund. Samtidigt har vi kunnat betala ut flera miljoner
kronor till olika befrielse- och utvecklingsprojekt.
30 juni 1999 avvecklas föreningen.
Stiftelsen ESUL - Emmaus Sundsvall-Luleås
biståndsfond fortsätter arbetet, med närmare
2 miljoner kronor i tillgångar. Emmaboden och
Filippaboden fortsätter med loppmarknaderna, där
inkomsten går direkt till biståndsfonden. Vår
verksamhet lever på så sätt vidare, även om
föreningen upphört.
(Utkastet till denna historieskrivning gjorde Inger, som började i Fnysinge 1976, innan hon 1989 sökte tjänstledigt för biståndsarbete i Nicaragua. Det kompletterades av Clarence, som varit med sedan Aurora fick kontakt med Emmaus Fnysinge 1972.)
Välkommen att kontakta:
Stiftelsen ESUL - Emmaus Sundsvall-Luleås
biståndsfond,
Kammakargatan 66, 111 24 Stockholm.
Telefon: 08-206815. E-post: info@esul.org Websidor:
www.esul.org
This page is edited
by Aurora, Stockholm, Sweden - © Copyright 1998-2000